• Q/A,  Resor,  Tankar

    Q/A: Det här med att flyga

    Q:

    Menar inget illa, för jag känner inte dig och jag kanske inte har full koll såklart. Och du inspirerar mig på många plan! MEN, jag får lite ångest av hur mycket du verkar flyga. Hur många flygresor har du gjort detta år och hur tänker du själv kring det?

    Jag är absolut ingen flygmotståndare och anser att man får flyga endast för att man vill uppleva en annan plats som man inte kan ta sig till på annat sätt, även om det inte är absolut nödvändigt. Men får känslan av att du flyger hit och dit utan någon egentlig tanke på det öht.

    Det jag menar är att även fast man gillar att resa kan man ju försöka prioritera sina resor men även PLANERA för att vara lite mer miljövänlig. T.ex planera en längre resa till London för att uppleva allt man vill, istället för att flyga dit 2-3 ggr på väldigt kort tid. Eller på andra sätt försöka tänka till på ett smart sätt men som ändå passar sitt eget liv.

    Återigen, jag försöker inte vara otrevlig på något sätt. Jag är bara nyfiken på hur du tänker. Och jag tycker att du verkar vara en superhärlig tjej!

    Kram

    Hej!

    Först och främst, jag vet att detta är ett riktigt känsligt ämne. Jag har knappt velat yttra mig om det eftersom jag vet hur otroligt stora diskussioner det kan skapa när man berättar om sina flygvanor, miljötänk osv osv. Jag tycker det är BRA att det uppmärksammas och har blivit ett sånt centralt ämne i dagens samhälle och jag tycker verkligen om den stora förändringen som jag själv tycks se i folks beteenden när det kommer till miljötänk.

    Men tillbaka till din fråga. Jag skulle aldrig sätta mig på ett flygplan “bara för att”. Att jag flyger utan att ha en endaste tanke på det stämmer inte alls, jag har ofta ångest kring flygandet och tänker verkligen till en extra gång innan jag bokar något. MEN, jag lever ett liv där i princip ingenting går att planera. Min pojkvän spelar professionell fotboll och har en lång ledighet per år, dvs ca 1-2 månader på sommaren. Annars jobbar han precis hela tiden, tränar, spelar matcher, reser iväg, och har en ledig dag per vecka som oftast behöver gå åt till att bara vara hemma och återhämta sig. Just i hans yrke kan det ibland vara så att coach bestämmer från ingenstans att “Nästa helg får ni ledigt!“. Och det betyder att vi kanske får två dagar att kunna göra något tillsammans på. Ett vanligt par hade såklart kunnat bestämt långt i förväg att någon helg i december vill vi åka till London! Men det finns tyvärr inte i vårt liv. Allt vi gör blir tyvärr 9/10 gånger spontant, hade vi inte utnyttjat dem tillfällena så hade vi aldrig fått tiden till att göra något tillsammans som par, förutom vardagslivet som vi lever dag in och dag ut.

    Förutom att aldrig kunna planera något mer än två veckor i förväg, så handlar många av våra resor om det sociala livet med våra familjer och vänner. Vi har vänner utplacerade på helt galet många ställen i världen, och det går inte att ses på annat sätt än att till exempel mötas upp någonstans där alla kan ta sig, i vårt fall, London. Många av våra allra bästa vänner bor i England och vi åker inte till London i syftet av att upptäcka eller sightseeing längre, det är i syfte av att få träffa våra vänner och få någon sorts boost av en gemenskap. Här i Belgien har varken jag eller Gustav vänner som vi umgås med på det viset, han har sina lagkamrater absolut, men det är som alla andras kollegor på jobbet liksom. Och i mitt fall har det varit väldigt speciellt att skaffa mig ett socialt liv här hur jag än har försökt.

    Jag är mycket medveten om mina flygvanor och jag vill poängtera att jag verkligen har en baktanke bakom mina resor, även om det kanske inte låter så. Många av mina vänner som lever ett liknande liv som jag känner samma ångest, men vad ska man göra? Min familj bor hemma i Sverige och om jag vill träffa dem så går det inte att ta sig dit på annat vis än att flyga. Klart att det går, men jag har inte körkort och kan inte köra, dessutom tar det nästan ett dygn med både bil och tåg som jag istället kunnat spendera ihop med min familj.

    Det är inte synd om mig. Det är inte det jag försöker få fram här, jag försöker mest förklara för dig hur mitt liv ser ut, och varför jag inte kan planera saker i förväg och varför det är viktigt för oss att ibland ta oss till vissa platser. I ett drömscenario hade alla våra vänner bott i samma land, Gustav hade varit ledig på helgerna som dem flesta andra, och vi hade kunnat ta en vecka off då och då istället för att få två dagar någon gång ibland. Men nu ser det inte ut så, och det är inget jag kan göra åt saken. Jag hade kunnat välja bort att inte träffa mina vänner eller min familj, och jag hade också kunnat välja bort att inte resa en endaste gång den där spontana helgen med min pojkvän. Men det hade inte gjort mig lycklig. Jag hade blivit instängd, och jag och Gustav hade förmodligen gått varandra på nerverna om vi aldrig hade fått göra något spontant sådär.

    (edit: vi flyger ju såklart inte varje gång han får två dagar ledigt!! Ibland väljer vi att bara stanna hemma eller ta bilen eller tåget till något ställe i närheten, men mitt svar är riktat till just dem gångerna vi flyger.)

    Jag hoppas du fick en inblick i varför det ser ut som det gör. Jag är medveten, absolut, och det är många gånger jag skäms. Visst är det tragiskt att jag ska skämmas över att jag vill hem och krama om min mamma och pappa.. Som är så självklart i många andras liv.

    Vi tänker väldigt mycket på miljön i andra sammanhang här hemma, det har verkligen gått från 0-100 det senaste året för oss, och det är jag stolt över.

    Jag är ledsen att mitt svar inte var det du kanske ville höra, men detta är min verklighet och jag står för det jag gör och säger. Jag hoppas verkligen att vi med åren kan få en bättre punkt där vi slipper flyga så mycket om vi vill ta oss någonstans.

    Kram på dig!

  • Tankar

    Det är inte svårare än så…

    Det är så mycket tankar som trasslat sig runt i mitt huvud den senaste veckan. Jag har knappt haft en lugn stund och då brukar mitt huvud gå på högvarv, jag övertänker allt, vill få ordning på mina funderingar. Jag har ifrågasatt SÅ mycket. Vad vill jag med livet? Är jag på rätt spår? Det är så lätt att jämföra sig med alla som verkar ha allt planerat i livet. Jag vet visserligen vad jag vill göra men vägen dit är lite blek, vad ska man göra först och vad ska man göra sen, för att hamna rätt. Just nu känner jag mig väldigt redo för en nystart, vad det nu innebär. Jag kommer till hösten börja bygga upp något stort som ni såklart ska få ta del av, men bara för att jag redan nu vet om det så känns det som att jag ifrågasätter allt som har med det att göra.

    Jag har märkt att jag påverkats mycket av sociala medier, varit dålig på att inte jämföra mig och tänkt lite dåliga tankar om mig själv. Och vet ni vad? Jag har märkt att det tagit mer på mig än väntat. Bara för att min Instagram den senaste tiden inte fått samma engagemang på grund av den där jäkla algoritmen så har jag ifrågasatt ifall jag ens duger för detta. Tycker människor verkligen om det jag gör?

    Jag vet ju att det inte är så. Ni är så fina mot mig ibland så jag frågar mig själv vad jag gjort för att förtjäna er. Jag har alltid älskat att dela med mig av saker jag blir inspirerad av, små som stora saker i livet. Även om jag ännu inte är en av de “stora” profilerna så känner jag att jag har ett ansvar över att dela med mig av att livet inte alltid är sådär bra och härligt. Vi är bara människor allihop. Jag glömmer ofta av mig och börjar jämföra mig med andra. Men vet ni vad… Jag vet ju samtidigt att jag aldrig skulle bli en bättre människa bara för att jag skulle göra exakt samma saker eller se ut exakt som någon annan, man vinner ju ingenting på det, för det är ju inte JAG, eller hur? Människor blir ju inspirerade av MIG, för att jag är mig SJÄLV och för att jag faktiskt djupt där inne älskar mig själv. För det gör jag, även om jag glömmer av det ibland, det är så lätt hänt.

    Så vet ni vad. Ikväll fick jag äntligen lite tid över till att tänka efter. Jag brukar vara bra på att dela med mig av sånna där bra quotes och texter som kan lära en att älska sig själv. Ikväll behövde jag lite sånna texter, jag behövde få skriva av mig och rensa tankar. Även om det är dem mest obetydelsefulla eller ytliga tankarna, vi alla har ju dem. Jag duger precis som jag är och även om jag inte har bestämt hur vägen fram till mina stora mål i livet ska se ut så kommer den att bli tydligare med tiden. Man måste låta saker ta tid ibland, man kommer hinna känna att man är ute på helt fel spår. Det är normalt, men nyttigt tror jag. Vill man så kan man, det är inte svårare än så.

    Ikväll bestämmer jag mig för att sluta upp med att jämföra mig så som jag gjort den senaste veckan, jag duger, och jag vet om det. Jag behövde bara få ett litet breakdown för att inse det på nytt. Ikväll bestämmer jag mig för att imorgon blir en ny dag, jag är så peppad på vad som komma skall och den känslan ska få ta över min kropp istället. <3

    Puss på er, och glöm inte av att älska er själva. Ni duger.

  • Belgien,  Kärlek,  Mechelen,  Tankar

    Att äntligen få pusta ut

    Under tio månaders tid har jag hållit en liten hemlighet för er, en rätt jobbig sådan. Inget jag riktigt kunnat eller velat skriva om, som ni kanske förstår. Men i september förra året fick vi reda på att Gustavs klubb på något vis var inblandad i en matchfixing som skulle ha skett säsongen innan vi kom dit. Ska jag vara ärlig så kändes det som att det var typiskt, klart att det skulle hända oss. Det pratades om direkta straff som att bli diskade från ligan, som dessutom gick som tåget, men det pratades också om alla möjliga konstiga straff som klubben kunde åka på.

    Det var så sjukt jobbigt att få en sån nyhet upptryckt i ansiktet efter fyra månader på en plats som vi äntligen börjat trivas på. Allt rullade på helt otroligt bra och att få se Gustav ha sån lycka till sporten igen var oslagbart. Så det kändes skit att vi kunde bli tvingade till att flytta ännu en gång till sommaren.

    Hur som helst, det startades såklart en utredning kring detta och den har pågått under hela säsongens gång, vi har fått höra massa olika rykten om vad som komma skall och det har varit riktigt tufft att hela tiden ha det i bakhuvudet. Men trots det så klarade killarna av att vinna ligan och dessutom cupen, fortfarande med vetskapen om att dem kanske inte ens får ett pris för det, alltså, att inte få lov att gå upp till högstaligan eller spela Europa League. Men jag är så glad för hela lagets skull, och främst för Gustavs skull, att dem kunnat tänka bort det och gjort sitt allra bästa ändå. För nu har vi äntligen fått ett beslut!!!!!

    Mechelen blev idag frisläppta vilket betyder att laget får lov att gå upp i högstaligan!!! Vilket alltså betyder att vi med störst sannolikhet kommer att stanna ett år till i Belgien. <3

    Jag är SÅ glad. Ni anar inte. Att ens ha fått ett helt år på en plats som vi trivts så himla bra på har varit magiskt, men att vi förmodligen kommer att få ett till känns ofattbart. Ni kanske inte hänger med alls, men vi har ju fått flytta runt en del runt åren och det har varit så galet psykiskt påfrestande. I år var första året som vi verkligen kunde boa in oss, slappna av, packa upp våra väskor och leva ett normalt liv. Och att vi troligtvis kommer få fortsätta så i ett år till är för oss helt otroligt. Jag är SÅ lycklig.

  • Q/A,  Tankar

    “Gör något vettigt av ditt liv istället…”

    “Snälla du, i det långa loppet spelar det ingen roll vilken färg på nagellack eller vilka fransar du väljer. Ingen bryr sig nog särskilt mycket ändå!
    Gör något vettigt av ditt liv istället för att fokusera livet på att leva för din partner och ditt utseende! Du är ung och har alla förutsättningar!
    Låter säkert elakt och hårt men dina livsval innebär faktiskt större möjligheter än pengar, märkesvaror, träning, dieter, outfits, gnäll, nagellack, fransar och synligt uppenbara läppinjektioner!
    I all välmening!”

    Imorse när jag slog upp datorn möttes jag av denna kommentar. Min första tanke var att bara skita i den, för jag vet att personen i fråga ville ha exakt den reaktionen som den kommer att få nu. Men jag kunde inte släppa hur många fel kommentaren hade. Läppinjektioner? Märkeskåt? Lever för min partner? Ursäkta mig. Nu stoppar vi lite här. 

    Jag tror att vi alla vet om att livet inte går ut på att se snygg ut. Att man ska ha dem finaste naglarna eller dem fluffigaste fransarna. Det där är bara mikrodelar av saker som sker i mitt liv, och förmodligen dem mest o-betydelsefulla också. Men det betyder inte att jag inte ska få göra det, eller hur? Inte heller att jag ska få skriva om det, för om du hade missat det så är detta faktiskt en livsstilsblogg, där jag delar med mig av saker som sker i min vardag. Och inte för att vara den som är den men mina fransar är typ det mest efterfrågade här på min blogg och Instagram så JO, folk bryr sig. Men dem bryr sig exakt lika mycket om när jag skriver om psykisk ohälsa, ångest, självkänsla och kärlek. Stora ämnen som träffar hjärtan. Som gör skillnad, som visar att vi alla är människor som sitter inne på känslor och tankar som man tror att man är ensam om.

    Jag är fortfarande ung. Exakt. Det är precis därför jag inte ska stressa fram något ur livet. Jag har ju alla möjligheter, eller hur? Jag kommer alltid pusha på att man inte ska stressa in i en utbildning efter studenten, eller börja göra något som inte känns hundra procent rätt i hjärtat. Låt det ta tid, låt dig själv ångra dig en, två, tre eller tusen gånger innan du hittar rätt väg i just ditt liv. Att vara ung betyder inte att man ska veta allt, det handlar om att upptäcka – både världen och sig själv. Som du säger, man har alla förutsättningar. Så vad tror du egentligen att jag gör?

    Jag flyttade utomlands på grund av att min partner jobbar utomlands. Men att jag lever mitt liv efter honom? Lägg av. Vilka andra par brukar inte flytta till andra städer eller länder för att den ena har fått ett nytt jobb? Precis. Exakt samma situation. Jag har mitt egna liv här och har mina egna rutiner, jobb och saker att göra. Så mycket som jag har vuxit i mig själv dem senaste åren efter studenten är otroligt. Aldrig trodde jag att en flytt skulle få mig så självsäker, mogen och livsglad. Det är ett av de bästa besluten jag någonsin gjort för mig själv. Det som faktiskt fått mig att börja känna att livet inte är så pjåkigt ändå, och att andra länder och kulturer har givit mig så mycket mer ödmjukhet och erfarenheter. Folk ser bara en bråkdel av mitt liv men bara för att jag råkar vara tillsammans med en person som spelar fotboll så trampar man folk på tårna. Märken hit, märken dit, klart som fan att det inte är viktiga saker i livet. Sen att det är ett intresse är en annan sak. Så som folk gillar att fiska, inreda och måla. Jag ÄLSKAR mode och kläder. Så är det med det.

    Vart vill jag ens komma? Jo.. Det mest tragiska i detta är att du som kommenterar inte ens verkar ha en aning om hur jag är som person. Du känner inte mig. Isåfall skulle du veta om att jag vill utbilda mig till personlig tränare och sjukgymnast – därav mitt stora intresse för träning. Jag älskar att skriva och dela med mig av livets största frågor men också det där lilla som alla behöver läsa om ibland. Att man går till nagelsalongen, att man tar tvätten, att man går ut och festar med sina vänner eller att man precis bränt av ett riktigt skönt träningspass. Sen kan jag ju lugna dig med att en “synligt uppenbar läppinjektion” inte existerar på min kropp, men hade det gjort det så hade det inte spelat någon roll, det är inget fel med det och hade ändå inte varit din ensak.

    Ha inte ens mage att avsluta din kommentar med – “I all välmening”. För denna kommentar var verkligen tvärt emot. Försök jobba med dig själv istället, tycker du verkligen att detta var välmening? Isåfall undrar jag hur ofta du själv fått dessa kommentarer, och om du själv hade känt att personen menade väl?

    Wellwell… “i det långa loppet” så är det vad jag vill göra i mitt liv som spelar roll. Jag får faktiskt lov att leva mitt liv precis så som jag vill. Ingen ska någonsin behöva säga till mig hur jag ska eller borde leva.

    Ta hand om er!

  • Belgien,  Lifestyle,  Tankar

    Ensamhet

    Från gårdagens kvällspromenad <3

    Hej på er. Hur mår ni? Med mig är det bra. Eller, hyfsat kanske är rätt ord. Ni vet ju att jag längtade hem till Belgien som en galning i slutet av vår semester. Nu efter snart en vecka så börjar en känsla av tomhet skölja över mig. Kanske är det faktumet att midsommarhelgen närmar sig och att jag inte kommer fira det så mycket i år. Jag hör bara alla mina vänner som har planer hit och planer dit, och det gör lite ont i hjärtat faktiskt. Saknar redan känslan av att kunna ringa en av mina bästisar och ses en kvart senare…

    Dessutom är det världens finaste väder här just nu. Jag försöker att njuta men jag kan inte låta bli att önska att alla mina bästa vänner bodde här med. Så jag kunde möta upp någon och ta ett glas i kvällssolen och fnissa in den ljumna natten, eller bara kunna ta bilen till närmsta badplats och spendera dagen där tillsammans. Det gör ont… Och igår för första gången så kände jag en känsla av ensamhet.

    Jag har aldrig innan haft något större problem med livsstilen vi lever. Men när sommaren kryper sig fram så blir det mer påtagligt än annars. Alla där hemma i Sverige letar sig ut, stämningen är på topp och jag kan inte låta bli att bli avundsjuk när jag ser alla stories och bilder som poppar upp på mina sociala medier. Men samtidigt försöker jag vara tacksam över att vår semester vi hade var magisk. Jag fick ju göra allt det där då också! Och än är det verkligen inte över. Sommaren har ju precis börjat! Men just i detta nu så tror jag att tomheten grundar sig i att jag fått spendera hela min tid med Gustav och alla vi älskar under en månads tid, och nu är vi plötsligt tillbaka här och försäsongen har dragit igång på riktigt. Gustav hade dubbelpass igår och idag, och typ resten av veckan också. Det är tufft, och helt plötsligt ska jag hitta tillbaka till mina rutiner här med, som jag har längtat efter… Men det är inte så lätt som jag trodde.

    Det blev lite kärringstopp i min hjärna tror jag. Jag trodde att jag skulle skutta tillbaka hit och bara köra på som vanligt med alla mina vanliga rutiner. Men jag har liksom behövt stanna upp, ligga i soffan en hel dag, sova ut… nej, jag trodde inte att det var det som behövdes. Men nu efter snart en vecka så förstår jag att det var välbehövligt det med. ÄVEN efter en månads semester.

    Wellwell… Jag försöker sakta men säkert hitta tillbaka till motivationen till allt igen. Men jag känner att den är påväg, så jag får bara fortsätta i detta tempot, inte sätta för stor press på mig själv heller. Jag ska ju faktiskt om bara en vecka iväg till Mallis och bara njuta, men jag planerar att hålla bloggen igång för fullt då med iallafall.

    Ja hörni, jag tror jag behövde lufta hjärtat och hjärnan lite… Vet inte ens vart jag ville komma med detta, men kanske är det någon som känner igen sig? Dela gärna med er. <3

    Varma kramar! 

  • Lifestyle,  Resor,  Tankar

    Mardrömsavslut på en magisk vecka

    Så var den veckan över! 

    Lite ont i hjärtat får man när man tänker på hur fort tiden flugit fram under veckans gång. Dock är varje minut värdefull när vi får göra resor ihop och att tiden gått fort är bara ett tecken på att vi njutit. Är så tacksam över att vi kom iväg och att det blev just Grekland som ligger oss båda så varmt om hjärtat.

    Jag har svårt att acceptera att livet snart återgår till det vanliga. Med fotboll, rutiner och Belgien. Vår första långsemester ihop har varit helt otrolig och tiden hemma i Göteborg och på Öland är så himla värdefull. Jag har sagt det innan men säger det igen, att vara hemma tillsammans i Sverige nu för tiden är som en helig grej i vårt liv. Att få umgås med våra nära och kära och inte anpassa oss efter någon fotboll.

    Nu är semestern snart över och på lördag åker Gustav redan tillbaka till Mechelen. Jag kommer stanna ett par dagar till och sedan åker jag nedåt också. Vad fort det har gått! Känns som igår vi packade väskorna hemma i lägenheten med en månads semester framför oss, imorgon är det just en månad sedan vi faktiskt åkte från Belgien. Men jag är så himla nöjd i hjärtat och själen. Det har varit så viktigt med en rejäl semester för oss båda två.

    Men…. Efter en helt magisk vecka på Samos fick vi det hemska beskedet om att vi blivit ombokade på vårt flyg hem till Göteborg. SÅ av ca 200 personer har åtta personer slumpmässigt valts ut för en helvetesresa hem istället, och såklart är vi två av dem där åtta stycken.

    I skrivande stund befinner vi oss alltså i Prag. Och här ska vi spendera HELA vår dag. Vi flög hit vid nio imorse och vårt “connecting flight” (som jag verkligen inte skulle kalla det) går inte förrän vid åtta ikväll. Förstår ni alltså att vi ska spendera åtta timmar på en flygplats? Det blir för krångligt att ta oss ut härifrån så istället får vi se det som tid att jobba på, för min del, och se massa serier och döda timmar i loungen…

    Men det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av tiden helt enkelt! 

    Nu längtar jag bara hem till Göteborg, vi ska ha ett par magiska sista dagar där tillsammans, med vänner och familj. Åh, nyp mig i armen. Vill stanna tiden och ha det såhär väldigt länge. Det är dessa tider det verkligen blir påtagligt vilket liv man lever.

    Hoppas ni har en bättre tisdag än vad vi har! 

  • Kärlek,  Q/A,  Tankar

    Att hjälpa någon att nå sin dröm är det finaste man kan göra

    “Hur får du och Gustav ert förhållande att funka? Vad tror du är nyckeln att få det att hålla och vad är viktigt för dig i ett förhållande?”

    Det tog mig inte många sekunder innan jag kunde rabbla upp ex antal saker med mitt och Gustavs förhållande som jag tror är nyckeln till att vi än idag håller ihop. Jag själv har vuxit upp i en familj med otroligt mycket kärlek, en kärlek mellan mina föräldrar som varje dag varit synlig, respektfull och vacker. Kärlek för mig är något så mycket mer än bara kärlek, det är vad livet går ut på, om det så är till sig själv, till en vän, ett djur eller sin partner. För mig har det alltid handlat om att man ska behandla varandra med den största respekten man kan, våga visa vad man känner och våga ryta ifrån om man inte mår bra. Ett öppet och ärligt förhållande är det som i slutändan håller för evigt i mina ögon.

    När det kommer till mitt och Gustavs förhållande så har vi alltid, sedan start varit väldigt öppna med vad vi tycker och tänker. Vi har väldigt lika värderingar om hur man behandlar varandra och i vad som krävs av en partner för att känna sig älskad och sedd. Respekten mot varandras personlighet och integritet har alltid varit tydlig, jag skulle aldrig försöka förändra honom till någon annan än vad han är, för det är ju faktiskt Gustav som jag blev kär i och jag skulle inte vilja ändra på det till något pris. Jag kan känna mig trygg i att alltid vara mig själv, få uttrycka mina känslor och åsikter utan att han skulle ifrågasätta det på ett respektlöst sätt.

    Genom våra snart fyra år tillsammans så har vi många gånger satts på stolskanten. Vårt förhållande har absolut satts på prov och i några fall har det varit så otroligt tufft och jobbigt men i slutändan faller vi alltid tillbaka till grunderna på varför vi är tillsammans. Jag tror att när man utsetts för motgångar och erfarenheter i livet som tär otroligt mycket på en, så ser man direkt om man fungerar med varandra. Och genom det vi gått igenom både psykiskt och fysiskt så har vi fallit ned i botten, men sedan rest oss upp tio meter högre. Saker och ting har absolut varit riktigt tufft, men att vi i efterhand står här med fler saker i ryggsäcken, med ännu mer respekt och tillit till varandra än innan så är jag så glad över att vi faktiskt varit med om det vi varit med om.

    Vi är ju faktiskt varandras livskamrater. Det är jag och han. Men trots det betyder det inte att vi är beroende av varandra. Jag har mina intressen och drömmar i livet som jag vet att jag kan hålla på med, så som att han har sina. Och att hjälpa någon att nå sin högsta dröm är nog något av det finaste och vackraste man kan göra. Det har aldrig varit ett annat alternativ för mig än att följa med på G’s resa med fotbollen, det är hans dröm och jag är gärna med och får se när han tacklar sig igenom både med och motgångar på vägen dit. Men jag är dessutom lika lugn i att Gustav vill mig väl och önskar mig alla framgångar i livet, han pushar mig i alla situationer, med jobb, vänner och livet. Han är den som alltid får mig att tro mest på mig själv och det är en sån förbannat fin egenskap. Alla förtjänar att få känna sig upphöjd av sin partner, att den vill hjälpa dig att nå dina mål i livet, så länge vi är tillsammans.

    För mig är nyckeln till ett sunt förhållande kommunikation, respekt och glädje. Att kunna prata om när man inte mår bra, när något känns fel. Men att också vara noga med att berätta dem fina sakerna med livet, vad man är stolt över och vad man är glad över just nu. Det är något som vi försöker göra ofta här hemma. Och komplimanger. Sluta aldrig att bekräfta din partner på det viset. Det är så viktigt att bara slänga ur sig dem där små komplimangerna i vardagen. Vissa dagar behövs dem som mest. <3

  • Lifestyle,  Resor,  Tankar

    APO och vänskapsband

    Två bilder från gårdagens middagsställe!

    Igår åt jag och Emma middag på Asian Post Office som varit sjukt omtalat den senaste tiden. Vi valde mellan denna, kasai och den gamle och havet. Tillslut slog vi till på APO och vi var faktiskt supernöjda! Servicen var grym, maten var jättegod och bubblet likaså. Vi hade en sån himla mysig middag med massa snack om framtiden, livet och ja, allt det där man missar när man inte hinner ses så ofta. Min Emma, fellbell. <3 Vi lärde känna varandra genom fotbollen för snart sex år sedan, tiden springer iväg. Det är så galet! Men med Emma är allt enkelt. Även om det går månader mellan våra tillfällen att ses så vet jag alltid att hon finns där i vått och torrt. Hon har aldrig fått mig att känna press över en vänskap. Det är ibland tufft för mig att “bara få komma hem tills Sverige och landa” för jag känner sån press och stress över att hinna träffa alla jag kan. Vilket leder till att jag inte ens hinner slappna av själv och njuta av min tid hemma i Sverige.

    Men, Emma har aldrig ifrågasatt det. Och det värderar jag så högt. Jag vet att vår vänskap är en livslång sådan. När man vårdar vänskapsrelationer på det sättet vi gör så håller det. Så är det bara. Jag är så tacksam för det. 

    Nu ska jag njuta av mitt sista dygn i Stockholm innan jag åker till gbg. Ikväll ska jag och Emma ha en pangkväll! <3