• Belgien,  Lifestyle,  Mechelen,  Tankar

    Livet kom emellan

    Ja hörni, hej. <3

    Jag kan inget annat än att säga att jag saknar er. Jag saknar att sitta här och skicka iväg en uppdatering om min inte så särskilda vardag, skriva av mig när det dyker upp tankar, eller dela med mig mer av min träning. Ni är så fina mot mig, och jag har behövt fundera en aning på hur jag egentligen vill ha det här på bloggen.

    Under dessa månader där bloggen har haft en väldigt gles uppdatering så har mycket pågått i mitt liv. Jag tror jag har haft en underliggande stress under en väldigt lång tid nu som gjort att jag tillslut tappat orken till att exempelvis blogga. Jag har haft väldiga problem med min mage som ni kanske vet om, och jag fick faktiskt också problem när jag var i Bali med Lovisa nu i januari och det var väldigt väldigt jobbigt. Jag har helt enkelt behövt sakta i backarna och se över och känna efter lite vad som funkar för mig och inte. Struktur och rutiner är ju mina bästa vänner och det är väl det jag har försökt bygga upp nu under tiden vi inte hörts av här.

    Hur som helst så har planen aldrig varit att jag ska sluta blogga. Dock, så kände jag en aning svindel när jag faktiskt nådde 100 tusen följare på Instagram. Jag ÄLSKAR detta jobbet, känner mig så tacksam över att jag får dela med mig av mig och mitt liv till människor som är så kärleksfulla och vänliga tillbaka. Men det finns också något väldigt läskigt över det hela, och jag har alltid värderat mitt privatliv högt, så jag har ännu en gång försökt fundera ut vad jag faktiskt vill dela med mig av och inte. Nu är det ju faktiskt så att jag redan är väldigt privat. Jag är personlig, men privat. Ni vet egentligen inte särskilt mycket om mig och det är många delar av mitt liv som jag har valt att inte dela med mig av, och jag trivs med det.

    Men vet ni vad, jag känner att jag vill försöka nu. Jag behöver egentligen bara få tillbaka en rutin på bloggen. Det jag älskar med att blogga är att jag inte känner någon press över att leverera snygga outfitbilder eller perfekt material, min blogg är mer en glimt från min riktiga vardag, där det kan dyka upp en trött frukostbild eller en jätteglammig middagslook om jag vill. Ni vet ju hur min blogg funkar vid detta laget. 😉

    Så, vad har hänt sedan sist? Det har ju gått exakt en månad sedan min senaste uppdatering och ja hörni, herregud säger jag bara. Februari har varit en omtumlande månad minst sagt. Jag började februari med en snabb visit i Sverige och under dem dagarna fick jag och Gustav ett väldigt jobbigt besked. Gustav har ju varit skadad mesta delen denna säsong och tyvärr höll inte knäet för att spela klart årets säsong.  Så, det bestämdes att han skulle opereras och allt gick väldigt snabbt, besked på måndagen och operation redan på fredagen. Jag flög hem till Belgien igen för att såklart vara med när han lades in. Han har alltså transplanterat in ett nytt ligament/ledband i sitt knä.

    En fika med min bästis Philip hemma i Göteborg. <3

    Älsklingen innan operationen <3

    Usch det var första gången jag sett Gustav vara så ynklig och maktlös. Det var en större operation än vad vi trott så det var lite av en chock för oss allihop tror jag, haha. Men det ordnade vi!!

    En tröttis! 

    Dagen efter fick vi åka hem. Och sedan dess har det varit ett par tuffa veckor här hemma, som tur var hade vi Gustavs mamma med man över så jag fick lite avlastning. Dem två första veckorna var värst men nu vänder det hörni! Han kan äntligen gå ordentligt med kryckorna nu och i fredags kom han igång med rehab så nu är det full fart framåt. <3 Vi åker förmodligen hem till Sverige i mitten på mars och stannar där ett tag, vi får se hur det blir!

    Har typ inte haft på mig en ordentligt outfit dessa veckor, har blivit mest mjukisar… Med all rätt 😛 Detta set kommer från Pretty Little thing.

    Alla hjärtans dag frukost som jag ordnade. <3

    Sen köpte jag hem dem finaste rosorna till min älskling. Tycker det är minst lika viktigt för mig att skämma bort Gustav denna dag. <3

    Men han tog ju hem priset i vanlig ordning när denna dök upp med ett bud på eftermiddagen… Med en av de finaste texterna han skrivit till mig. Blev så chockad och rörd. <3 Vad gjorde ni på alla hjärtans dag?

    Förutom detta så har jag tränat på i vanlig ordning. Jag och min PT har ju hunnit bli goda vänner så nu tränar vi oftast ihop istället. Känns så himla kul att träna med någon faktiskt, pushar mig själv varje pass till max och han hjälper mig att göra dem där extra seten för att maxa ut allt ur musklerna. Har sett en jäkla utveckling fysiskt och dessutom känns det så härligt att vara tillbaka i en bra och hälsosam träningsrutin igen. Älskar varje träningspass just nu. 😀

    Jag tror nästan att det är dags att runda av här… Annars tröttnar ni väl redan på mig! Haha, skämt åsido. Idag vaknade vi upp till snö här utanför fönstren så jag väntar på att det ska smälta bort så jag kan cykla bort till gymmet.. 😉

    Hoppas ni får en fin onsdag så hörs vi snart! 

  • Belgien,  Mat & recept,  Tankar

    Vi har bestämt oss!

    Hej mina älskade! 

    Nu var det ett par dagar sedan vi hördes sist, vi har ju haft besök av Gustavs pappa och jag prioriterade bort min dator faktiskt. Vi har haft det supertrevligt! Gått på fotboll, strosat på stan, spelat sällskapsspel och bara umgåtts. Riktigt mysigt! Här kommer lite bilder från helgen.

    Min frukost i lördags, bananpannkakor!

    På söndagen var vi som sagt på fotboll och det var derby! KV vann med hela 3-1 så det var glada miner när vi åkte hemåt den eftermiddagen. 😀 Sedan lagade vi en god middag tillsammans och spelade spel på kvällen. Supermysigt!

    Måndagen kom och jag startade dagen med ett träningspass. Sedan sprang liksom tiden ifrån oss, vi hängde lite här hemma och senare mot kvällen var planen att vi skulle ätit middag i Antwerp, men vi hamnade i sådan galen trafik så vi vände om till Mechelen igen och åt middag på ett nytt ställe här i stan som heter Magma. Vi delade på två supergoda pizzor och sedan vandrade vi hemåt i regnet och bänkade oss framför en dokumentär.

    Och där kommer rubrikens betydelse in… 😉 Dokumentären vi såg hette “The Game Changers” och finns på Netflix. Den handlar om hur kroppen påverkas av en diet som innehåller kött och inte. SÅ intressant! Jag blev helt otroligt chockad över vissa saker som dem tog upp och visade fakta på, till exempel hur fruktansvärt äckligt vårt blod blir av att vi äter kött. Det påverkar blodflödet i hela kroppen och det var något som Gustav reagerade starkt på. Såklart ska man alltid vara kritisk till dokumentärer men vi har kikat på just kritiken på denna dokumentär i efterhand och finner knappt något som kan säga emot faktan dem faktiskt pratar om i filmen. Vi blev så tagna allihop så vi bestämde oss direkt för att försöka gå över till en vegetariskt kost. Här hemma hos oss förekommer knappt mjölkprodukter från början, men det är väl vissa saker man inte kan släppa riktigt ännu, så vi börjar med vegetariskt och sedan får vi se hur det blir framöver! Dock vill jag inte sätta en etikett på min diet, jag vet att det lätt kan bli pekpinnar hit och dit och ÄR jag sugen på kött eller fisk någon dag så kommer jag äta det, men jag tvivlar på att det kommer hända ofta. 😉

    Hur som helst! Vi har redan varit och storhandlat och köpte hem en massa bra mat. Lite tråkigt är det att det inte finns lika mycket substitut här som hemma i Sverige, men det kommer förhoppningsvis. 🙂

    Så jag rekommenderar ALLA att titta på dokumentären och återkom JÄTTEgärna om vad ni tycker och tänker om den sen, och om ni kommer göra någon förändring eller inte. Hade varit så intressant att veta!

    Nu ska jag runda av detta inlägget och istället dricka upp min kaffekopp som står här bredvid. 😉

    PUSS PÅ ER

  • Q/A,  Resor,  Tankar

    Q/A: Det här med att flyga

    Q:

    Menar inget illa, för jag känner inte dig och jag kanske inte har full koll såklart. Och du inspirerar mig på många plan! MEN, jag får lite ångest av hur mycket du verkar flyga. Hur många flygresor har du gjort detta år och hur tänker du själv kring det?

    Jag är absolut ingen flygmotståndare och anser att man får flyga endast för att man vill uppleva en annan plats som man inte kan ta sig till på annat sätt, även om det inte är absolut nödvändigt. Men får känslan av att du flyger hit och dit utan någon egentlig tanke på det öht.

    Det jag menar är att även fast man gillar att resa kan man ju försöka prioritera sina resor men även PLANERA för att vara lite mer miljövänlig. T.ex planera en längre resa till London för att uppleva allt man vill, istället för att flyga dit 2-3 ggr på väldigt kort tid. Eller på andra sätt försöka tänka till på ett smart sätt men som ändå passar sitt eget liv.

    Återigen, jag försöker inte vara otrevlig på något sätt. Jag är bara nyfiken på hur du tänker. Och jag tycker att du verkar vara en superhärlig tjej!

    Kram

    Hej!

    Först och främst, jag vet att detta är ett riktigt känsligt ämne. Jag har knappt velat yttra mig om det eftersom jag vet hur otroligt stora diskussioner det kan skapa när man berättar om sina flygvanor, miljötänk osv osv. Jag tycker det är BRA att det uppmärksammas och har blivit ett sånt centralt ämne i dagens samhälle och jag tycker verkligen om den stora förändringen som jag själv tycks se i folks beteenden när det kommer till miljötänk.

    Men tillbaka till din fråga. Jag skulle aldrig sätta mig på ett flygplan “bara för att”. Att jag flyger utan att ha en endaste tanke på det stämmer inte alls, jag har ofta ångest kring flygandet och tänker verkligen till en extra gång innan jag bokar något. MEN, jag lever ett liv där i princip ingenting går att planera. Min pojkvän spelar professionell fotboll och har en lång ledighet per år, dvs ca 1-2 månader på sommaren. Annars jobbar han precis hela tiden, tränar, spelar matcher, reser iväg, och har en ledig dag per vecka som oftast behöver gå åt till att bara vara hemma och återhämta sig. Just i hans yrke kan det ibland vara så att coach bestämmer från ingenstans att “Nästa helg får ni ledigt!“. Och det betyder att vi kanske får två dagar att kunna göra något tillsammans på. Ett vanligt par hade såklart kunnat bestämt långt i förväg att någon helg i december vill vi åka till London! Men det finns tyvärr inte i vårt liv. Allt vi gör blir tyvärr 9/10 gånger spontant, hade vi inte utnyttjat dem tillfällena så hade vi aldrig fått tiden till att göra något tillsammans som par, förutom vardagslivet som vi lever dag in och dag ut.

    Förutom att aldrig kunna planera något mer än två veckor i förväg, så handlar många av våra resor om det sociala livet med våra familjer och vänner. Vi har vänner utplacerade på helt galet många ställen i världen, och det går inte att ses på annat sätt än att till exempel mötas upp någonstans där alla kan ta sig, i vårt fall, London. Många av våra allra bästa vänner bor i England och vi åker inte till London i syftet av att upptäcka eller sightseeing längre, det är i syfte av att få träffa våra vänner och få någon sorts boost av en gemenskap. Här i Belgien har varken jag eller Gustav vänner som vi umgås med på det viset, han har sina lagkamrater absolut, men det är som alla andras kollegor på jobbet liksom. Och i mitt fall har det varit väldigt speciellt att skaffa mig ett socialt liv här hur jag än har försökt.

    Jag är mycket medveten om mina flygvanor och jag vill poängtera att jag verkligen har en baktanke bakom mina resor, även om det kanske inte låter så. Många av mina vänner som lever ett liknande liv som jag känner samma ångest, men vad ska man göra? Min familj bor hemma i Sverige och om jag vill träffa dem så går det inte att ta sig dit på annat vis än att flyga. Klart att det går, men jag har inte körkort och kan inte köra, dessutom tar det nästan ett dygn med både bil och tåg som jag istället kunnat spendera ihop med min familj.

    Det är inte synd om mig. Det är inte det jag försöker få fram här, jag försöker mest förklara för dig hur mitt liv ser ut, och varför jag inte kan planera saker i förväg och varför det är viktigt för oss att ibland ta oss till vissa platser. I ett drömscenario hade alla våra vänner bott i samma land, Gustav hade varit ledig på helgerna som dem flesta andra, och vi hade kunnat ta en vecka off då och då istället för att få två dagar någon gång ibland. Men nu ser det inte ut så, och det är inget jag kan göra åt saken. Jag hade kunnat välja bort att inte träffa mina vänner eller min familj, och jag hade också kunnat välja bort att inte resa en endaste gång den där spontana helgen med min pojkvän. Men det hade inte gjort mig lycklig. Jag hade blivit instängd, och jag och Gustav hade förmodligen gått varandra på nerverna om vi aldrig hade fått göra något spontant sådär.

    (edit: vi flyger ju såklart inte varje gång han får två dagar ledigt!! Ibland väljer vi att bara stanna hemma eller ta bilen eller tåget till något ställe i närheten, men mitt svar är riktat till just dem gångerna vi flyger.)

    Jag hoppas du fick en inblick i varför det ser ut som det gör. Jag är medveten, absolut, och det är många gånger jag skäms. Visst är det tragiskt att jag ska skämmas över att jag vill hem och krama om min mamma och pappa.. Som är så självklart i många andras liv.

    Vi tänker väldigt mycket på miljön i andra sammanhang här hemma, det har verkligen gått från 0-100 det senaste året för oss, och det är jag stolt över.

    Jag är ledsen att mitt svar inte var det du kanske ville höra, men detta är min verklighet och jag står för det jag gör och säger. Jag hoppas verkligen att vi med åren kan få en bättre punkt där vi slipper flyga så mycket om vi vill ta oss någonstans.

    Kram på dig!

  • Tankar

    Det är inte svårare än så…

    Det är så mycket tankar som trasslat sig runt i mitt huvud den senaste veckan. Jag har knappt haft en lugn stund och då brukar mitt huvud gå på högvarv, jag övertänker allt, vill få ordning på mina funderingar. Jag har ifrågasatt SÅ mycket. Vad vill jag med livet? Är jag på rätt spår? Det är så lätt att jämföra sig med alla som verkar ha allt planerat i livet. Jag vet visserligen vad jag vill göra men vägen dit är lite blek, vad ska man göra först och vad ska man göra sen, för att hamna rätt. Just nu känner jag mig väldigt redo för en nystart, vad det nu innebär. Jag kommer till hösten börja bygga upp något stort som ni såklart ska få ta del av, men bara för att jag redan nu vet om det så känns det som att jag ifrågasätter allt som har med det att göra.

    Jag har märkt att jag påverkats mycket av sociala medier, varit dålig på att inte jämföra mig och tänkt lite dåliga tankar om mig själv. Och vet ni vad? Jag har märkt att det tagit mer på mig än väntat. Bara för att min Instagram den senaste tiden inte fått samma engagemang på grund av den där jäkla algoritmen så har jag ifrågasatt ifall jag ens duger för detta. Tycker människor verkligen om det jag gör?

    Jag vet ju att det inte är så. Ni är så fina mot mig ibland så jag frågar mig själv vad jag gjort för att förtjäna er. Jag har alltid älskat att dela med mig av saker jag blir inspirerad av, små som stora saker i livet. Även om jag ännu inte är en av de “stora” profilerna så känner jag att jag har ett ansvar över att dela med mig av att livet inte alltid är sådär bra och härligt. Vi är bara människor allihop. Jag glömmer ofta av mig och börjar jämföra mig med andra. Men vet ni vad… Jag vet ju samtidigt att jag aldrig skulle bli en bättre människa bara för att jag skulle göra exakt samma saker eller se ut exakt som någon annan, man vinner ju ingenting på det, för det är ju inte JAG, eller hur? Människor blir ju inspirerade av MIG, för att jag är mig SJÄLV och för att jag faktiskt djupt där inne älskar mig själv. För det gör jag, även om jag glömmer av det ibland, det är så lätt hänt.

    Så vet ni vad. Ikväll fick jag äntligen lite tid över till att tänka efter. Jag brukar vara bra på att dela med mig av sånna där bra quotes och texter som kan lära en att älska sig själv. Ikväll behövde jag lite sånna texter, jag behövde få skriva av mig och rensa tankar. Även om det är dem mest obetydelsefulla eller ytliga tankarna, vi alla har ju dem. Jag duger precis som jag är och även om jag inte har bestämt hur vägen fram till mina stora mål i livet ska se ut så kommer den att bli tydligare med tiden. Man måste låta saker ta tid ibland, man kommer hinna känna att man är ute på helt fel spår. Det är normalt, men nyttigt tror jag. Vill man så kan man, det är inte svårare än så.

    Ikväll bestämmer jag mig för att sluta upp med att jämföra mig så som jag gjort den senaste veckan, jag duger, och jag vet om det. Jag behövde bara få ett litet breakdown för att inse det på nytt. Ikväll bestämmer jag mig för att imorgon blir en ny dag, jag är så peppad på vad som komma skall och den känslan ska få ta över min kropp istället. <3

    Puss på er, och glöm inte av att älska er själva. Ni duger.

  • Belgien,  Kärlek,  Mechelen,  Tankar

    Att äntligen få pusta ut

    Under tio månaders tid har jag hållit en liten hemlighet för er, en rätt jobbig sådan. Inget jag riktigt kunnat eller velat skriva om, som ni kanske förstår. Men i september förra året fick vi reda på att Gustavs klubb på något vis var inblandad i en matchfixing som skulle ha skett säsongen innan vi kom dit. Ska jag vara ärlig så kändes det som att det var typiskt, klart att det skulle hända oss. Det pratades om direkta straff som att bli diskade från ligan, som dessutom gick som tåget, men det pratades också om alla möjliga konstiga straff som klubben kunde åka på.

    Det var så sjukt jobbigt att få en sån nyhet upptryckt i ansiktet efter fyra månader på en plats som vi äntligen börjat trivas på. Allt rullade på helt otroligt bra och att få se Gustav ha sån lycka till sporten igen var oslagbart. Så det kändes skit att vi kunde bli tvingade till att flytta ännu en gång till sommaren.

    Hur som helst, det startades såklart en utredning kring detta och den har pågått under hela säsongens gång, vi har fått höra massa olika rykten om vad som komma skall och det har varit riktigt tufft att hela tiden ha det i bakhuvudet. Men trots det så klarade killarna av att vinna ligan och dessutom cupen, fortfarande med vetskapen om att dem kanske inte ens får ett pris för det, alltså, att inte få lov att gå upp till högstaligan eller spela Europa League. Men jag är så glad för hela lagets skull, och främst för Gustavs skull, att dem kunnat tänka bort det och gjort sitt allra bästa ändå. För nu har vi äntligen fått ett beslut!!!!!

    Mechelen blev idag frisläppta vilket betyder att laget får lov att gå upp i högstaligan!!! Vilket alltså betyder att vi med störst sannolikhet kommer att stanna ett år till i Belgien. <3

    Jag är SÅ glad. Ni anar inte. Att ens ha fått ett helt år på en plats som vi trivts så himla bra på har varit magiskt, men att vi förmodligen kommer att få ett till känns ofattbart. Ni kanske inte hänger med alls, men vi har ju fått flytta runt en del runt åren och det har varit så galet psykiskt påfrestande. I år var första året som vi verkligen kunde boa in oss, slappna av, packa upp våra väskor och leva ett normalt liv. Och att vi troligtvis kommer få fortsätta så i ett år till är för oss helt otroligt. Jag är SÅ lycklig.

  • Q/A,  Tankar

    “Gör något vettigt av ditt liv istället…”

    “Snälla du, i det långa loppet spelar det ingen roll vilken färg på nagellack eller vilka fransar du väljer. Ingen bryr sig nog särskilt mycket ändå!
    Gör något vettigt av ditt liv istället för att fokusera livet på att leva för din partner och ditt utseende! Du är ung och har alla förutsättningar!
    Låter säkert elakt och hårt men dina livsval innebär faktiskt större möjligheter än pengar, märkesvaror, träning, dieter, outfits, gnäll, nagellack, fransar och synligt uppenbara läppinjektioner!
    I all välmening!”

    Imorse när jag slog upp datorn möttes jag av denna kommentar. Min första tanke var att bara skita i den, för jag vet att personen i fråga ville ha exakt den reaktionen som den kommer att få nu. Men jag kunde inte släppa hur många fel kommentaren hade. Läppinjektioner? Märkeskåt? Lever för min partner? Ursäkta mig. Nu stoppar vi lite här. 

    Jag tror att vi alla vet om att livet inte går ut på att se snygg ut. Att man ska ha dem finaste naglarna eller dem fluffigaste fransarna. Det där är bara mikrodelar av saker som sker i mitt liv, och förmodligen dem mest o-betydelsefulla också. Men det betyder inte att jag inte ska få göra det, eller hur? Inte heller att jag ska få skriva om det, för om du hade missat det så är detta faktiskt en livsstilsblogg, där jag delar med mig av saker som sker i min vardag. Och inte för att vara den som är den men mina fransar är typ det mest efterfrågade här på min blogg och Instagram så JO, folk bryr sig. Men dem bryr sig exakt lika mycket om när jag skriver om psykisk ohälsa, ångest, självkänsla och kärlek. Stora ämnen som träffar hjärtan. Som gör skillnad, som visar att vi alla är människor som sitter inne på känslor och tankar som man tror att man är ensam om.

    Jag är fortfarande ung. Exakt. Det är precis därför jag inte ska stressa fram något ur livet. Jag har ju alla möjligheter, eller hur? Jag kommer alltid pusha på att man inte ska stressa in i en utbildning efter studenten, eller börja göra något som inte känns hundra procent rätt i hjärtat. Låt det ta tid, låt dig själv ångra dig en, två, tre eller tusen gånger innan du hittar rätt väg i just ditt liv. Att vara ung betyder inte att man ska veta allt, det handlar om att upptäcka – både världen och sig själv. Som du säger, man har alla förutsättningar. Så vad tror du egentligen att jag gör?

    Jag flyttade utomlands på grund av att min partner jobbar utomlands. Men att jag lever mitt liv efter honom? Lägg av. Vilka andra par brukar inte flytta till andra städer eller länder för att den ena har fått ett nytt jobb? Precis. Exakt samma situation. Jag har mitt egna liv här och har mina egna rutiner, jobb och saker att göra. Så mycket som jag har vuxit i mig själv dem senaste åren efter studenten är otroligt. Aldrig trodde jag att en flytt skulle få mig så självsäker, mogen och livsglad. Det är ett av de bästa besluten jag någonsin gjort för mig själv. Det som faktiskt fått mig att börja känna att livet inte är så pjåkigt ändå, och att andra länder och kulturer har givit mig så mycket mer ödmjukhet och erfarenheter. Folk ser bara en bråkdel av mitt liv men bara för att jag råkar vara tillsammans med en person som spelar fotboll så trampar man folk på tårna. Märken hit, märken dit, klart som fan att det inte är viktiga saker i livet. Sen att det är ett intresse är en annan sak. Så som folk gillar att fiska, inreda och måla. Jag ÄLSKAR mode och kläder. Så är det med det.

    Vart vill jag ens komma? Jo.. Det mest tragiska i detta är att du som kommenterar inte ens verkar ha en aning om hur jag är som person. Du känner inte mig. Isåfall skulle du veta om att jag vill utbilda mig till personlig tränare och sjukgymnast – därav mitt stora intresse för träning. Jag älskar att skriva och dela med mig av livets största frågor men också det där lilla som alla behöver läsa om ibland. Att man går till nagelsalongen, att man tar tvätten, att man går ut och festar med sina vänner eller att man precis bränt av ett riktigt skönt träningspass. Sen kan jag ju lugna dig med att en “synligt uppenbar läppinjektion” inte existerar på min kropp, men hade det gjort det så hade det inte spelat någon roll, det är inget fel med det och hade ändå inte varit din ensak.

    Ha inte ens mage att avsluta din kommentar med – “I all välmening”. För denna kommentar var verkligen tvärt emot. Försök jobba med dig själv istället, tycker du verkligen att detta var välmening? Isåfall undrar jag hur ofta du själv fått dessa kommentarer, och om du själv hade känt att personen menade väl?

    Wellwell… “i det långa loppet” så är det vad jag vill göra i mitt liv som spelar roll. Jag får faktiskt lov att leva mitt liv precis så som jag vill. Ingen ska någonsin behöva säga till mig hur jag ska eller borde leva.

    Ta hand om er!

  • Belgien,  Lifestyle,  Tankar

    Ensamhet

    Från gårdagens kvällspromenad <3

    Hej på er. Hur mår ni? Med mig är det bra. Eller, hyfsat kanske är rätt ord. Ni vet ju att jag längtade hem till Belgien som en galning i slutet av vår semester. Nu efter snart en vecka så börjar en känsla av tomhet skölja över mig. Kanske är det faktumet att midsommarhelgen närmar sig och att jag inte kommer fira det så mycket i år. Jag hör bara alla mina vänner som har planer hit och planer dit, och det gör lite ont i hjärtat faktiskt. Saknar redan känslan av att kunna ringa en av mina bästisar och ses en kvart senare…

    Dessutom är det världens finaste väder här just nu. Jag försöker att njuta men jag kan inte låta bli att önska att alla mina bästa vänner bodde här med. Så jag kunde möta upp någon och ta ett glas i kvällssolen och fnissa in den ljumna natten, eller bara kunna ta bilen till närmsta badplats och spendera dagen där tillsammans. Det gör ont… Och igår för första gången så kände jag en känsla av ensamhet.

    Jag har aldrig innan haft något större problem med livsstilen vi lever. Men när sommaren kryper sig fram så blir det mer påtagligt än annars. Alla där hemma i Sverige letar sig ut, stämningen är på topp och jag kan inte låta bli att bli avundsjuk när jag ser alla stories och bilder som poppar upp på mina sociala medier. Men samtidigt försöker jag vara tacksam över att vår semester vi hade var magisk. Jag fick ju göra allt det där då också! Och än är det verkligen inte över. Sommaren har ju precis börjat! Men just i detta nu så tror jag att tomheten grundar sig i att jag fått spendera hela min tid med Gustav och alla vi älskar under en månads tid, och nu är vi plötsligt tillbaka här och försäsongen har dragit igång på riktigt. Gustav hade dubbelpass igår och idag, och typ resten av veckan också. Det är tufft, och helt plötsligt ska jag hitta tillbaka till mina rutiner här med, som jag har längtat efter… Men det är inte så lätt som jag trodde.

    Det blev lite kärringstopp i min hjärna tror jag. Jag trodde att jag skulle skutta tillbaka hit och bara köra på som vanligt med alla mina vanliga rutiner. Men jag har liksom behövt stanna upp, ligga i soffan en hel dag, sova ut… nej, jag trodde inte att det var det som behövdes. Men nu efter snart en vecka så förstår jag att det var välbehövligt det med. ÄVEN efter en månads semester.

    Wellwell… Jag försöker sakta men säkert hitta tillbaka till motivationen till allt igen. Men jag känner att den är påväg, så jag får bara fortsätta i detta tempot, inte sätta för stor press på mig själv heller. Jag ska ju faktiskt om bara en vecka iväg till Mallis och bara njuta, men jag planerar att hålla bloggen igång för fullt då med iallafall.

    Ja hörni, jag tror jag behövde lufta hjärtat och hjärnan lite… Vet inte ens vart jag ville komma med detta, men kanske är det någon som känner igen sig? Dela gärna med er. <3

    Varma kramar! 

  • Lifestyle,  Resor,  Tankar

    Mardrömsavslut på en magisk vecka

    Så var den veckan över! 

    Lite ont i hjärtat får man när man tänker på hur fort tiden flugit fram under veckans gång. Dock är varje minut värdefull när vi får göra resor ihop och att tiden gått fort är bara ett tecken på att vi njutit. Är så tacksam över att vi kom iväg och att det blev just Grekland som ligger oss båda så varmt om hjärtat.

    Jag har svårt att acceptera att livet snart återgår till det vanliga. Med fotboll, rutiner och Belgien. Vår första långsemester ihop har varit helt otrolig och tiden hemma i Göteborg och på Öland är så himla värdefull. Jag har sagt det innan men säger det igen, att vara hemma tillsammans i Sverige nu för tiden är som en helig grej i vårt liv. Att få umgås med våra nära och kära och inte anpassa oss efter någon fotboll.

    Nu är semestern snart över och på lördag åker Gustav redan tillbaka till Mechelen. Jag kommer stanna ett par dagar till och sedan åker jag nedåt också. Vad fort det har gått! Känns som igår vi packade väskorna hemma i lägenheten med en månads semester framför oss, imorgon är det just en månad sedan vi faktiskt åkte från Belgien. Men jag är så himla nöjd i hjärtat och själen. Det har varit så viktigt med en rejäl semester för oss båda två.

    Men…. Efter en helt magisk vecka på Samos fick vi det hemska beskedet om att vi blivit ombokade på vårt flyg hem till Göteborg. SÅ av ca 200 personer har åtta personer slumpmässigt valts ut för en helvetesresa hem istället, och såklart är vi två av dem där åtta stycken.

    I skrivande stund befinner vi oss alltså i Prag. Och här ska vi spendera HELA vår dag. Vi flög hit vid nio imorse och vårt “connecting flight” (som jag verkligen inte skulle kalla det) går inte förrän vid åtta ikväll. Förstår ni alltså att vi ska spendera åtta timmar på en flygplats? Det blir för krångligt att ta oss ut härifrån så istället får vi se det som tid att jobba på, för min del, och se massa serier och döda timmar i loungen…

    Men det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av tiden helt enkelt! 

    Nu längtar jag bara hem till Göteborg, vi ska ha ett par magiska sista dagar där tillsammans, med vänner och familj. Åh, nyp mig i armen. Vill stanna tiden och ha det såhär väldigt länge. Det är dessa tider det verkligen blir påtagligt vilket liv man lever.

    Hoppas ni har en bättre tisdag än vad vi har!