Belgien,  Lifestyle,  Tankar

Ensamhet

Från gårdagens kvällspromenad <3

Hej på er. Hur mår ni? Med mig är det bra. Eller, hyfsat kanske är rätt ord. Ni vet ju att jag längtade hem till Belgien som en galning i slutet av vår semester. Nu efter snart en vecka så börjar en känsla av tomhet skölja över mig. Kanske är det faktumet att midsommarhelgen närmar sig och att jag inte kommer fira det så mycket i år. Jag hör bara alla mina vänner som har planer hit och planer dit, och det gör lite ont i hjärtat faktiskt. Saknar redan känslan av att kunna ringa en av mina bästisar och ses en kvart senare…

Dessutom är det världens finaste väder här just nu. Jag försöker att njuta men jag kan inte låta bli att önska att alla mina bästa vänner bodde här med. Så jag kunde möta upp någon och ta ett glas i kvällssolen och fnissa in den ljumna natten, eller bara kunna ta bilen till närmsta badplats och spendera dagen där tillsammans. Det gör ont… Och igår för första gången så kände jag en känsla av ensamhet.

Jag har aldrig innan haft något större problem med livsstilen vi lever. Men när sommaren kryper sig fram så blir det mer påtagligt än annars. Alla där hemma i Sverige letar sig ut, stämningen är på topp och jag kan inte låta bli att bli avundsjuk när jag ser alla stories och bilder som poppar upp på mina sociala medier. Men samtidigt försöker jag vara tacksam över att vår semester vi hade var magisk. Jag fick ju göra allt det där då också! Och än är det verkligen inte över. Sommaren har ju precis börjat! Men just i detta nu så tror jag att tomheten grundar sig i att jag fått spendera hela min tid med Gustav och alla vi älskar under en månads tid, och nu är vi plötsligt tillbaka här och försäsongen har dragit igång på riktigt. Gustav hade dubbelpass igår och idag, och typ resten av veckan också. Det är tufft, och helt plötsligt ska jag hitta tillbaka till mina rutiner här med, som jag har längtat efter… Men det är inte så lätt som jag trodde.

Det blev lite kärringstopp i min hjärna tror jag. Jag trodde att jag skulle skutta tillbaka hit och bara köra på som vanligt med alla mina vanliga rutiner. Men jag har liksom behövt stanna upp, ligga i soffan en hel dag, sova ut… nej, jag trodde inte att det var det som behövdes. Men nu efter snart en vecka så förstår jag att det var välbehövligt det med. ÄVEN efter en månads semester.

Wellwell… Jag försöker sakta men säkert hitta tillbaka till motivationen till allt igen. Men jag känner att den är påväg, så jag får bara fortsätta i detta tempot, inte sätta för stor press på mig själv heller. Jag ska ju faktiskt om bara en vecka iväg till Mallis och bara njuta, men jag planerar att hålla bloggen igång för fullt då med iallafall.

Ja hörni, jag tror jag behövde lufta hjärtat och hjärnan lite… Vet inte ens vart jag ville komma med detta, men kanske är det någon som känner igen sig? Dela gärna med er. <3

Varma kramar! 

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *