Q/A,  Tankar

Inte visste väl du hur hårt den skulle träffa?

“Jag gissar att detta är din bra sida. Då alla bilder ser likadana ut.”

Inte hade väl du någon som helst aning om hur hårt en kommentar kunde träffa, va? Imorse vaknade jag upp till denna kommentaren på min senaste bild på Instagram. Vanligtvis brukar jag bara kunna radera en sån kommentar och sen glö
mma av den en timma senare. Det var ju faktiskt bara EN persons åsikt, men denna gången blev det faktiskt annorlunda.

Ni kanske tycker att det inte var en särskilt elak kommentar. Men om man visste att detta är något jag haft komplex över en stor del av mitt liv så hade man nog aldrig skrivit den. Just det där med en bra och dålig sida av ens ansikte vet jag att jag inte är ensam om att känna, men det blev under en period i mitt liv så himla centralt i min vardag, och tog över så mycket av min bild av mig själv. Så imorse när jag vaknade till detta blev jag arg. Just för att en kommentar fick mig att påminnas om mina dumma tankar jag hade förr. Att jag under så stor del av mitt liv lagt ned tid på att tänka “ånej nu sitter den där personen på den sidan av bordet så den ser min dåliga sida”, eller “fan nu fastnade min dåliga sida på bild”. Det gick till och med så långt att när vi skaffade bil i England tyckte jag det var jobbigt att sitta på den andra sidan så att Gustav hade min “dåliga sida” mot sig. Förstår ni hur sjukt? 

Idag är det inget jag tänker på längre. Men under en period i mitt liv som jag dessutom nämnde lite fort på min Instagram igår, så var jag duktig på att trycka ned mig själv, se saker som inte var perfekt med mig och dessutom jämförde jag mig MYCKET med andra, utseendemässigt. Det var inte förrän jag slutade gymnasiet och hamnade på stadiga ben igen, utan ångest, som jag också började släppa dessa tankar. Sen att jag fortsatt med att gärna ta selfies på min “bra sida” är väl rätt naturligt? Det är inget jag direkt tänker på längre. Jag tar en selfie, blir nöjd och publicerar den.

Men imorse när jag vaknade upp till den där kommentaren så blev jag så träffad. Hela min morgon blev inte som jag hade tänkt, vi skulle ju ha en mysig helgfrukost här hemma, som bara sker en gång i veckan. Istället fick G övertyga mig om att det är inget jag ska lägga tid på. Men jag kunde inte släppa den. Varför var det så nödvändigt att kommentera en sån sak? Man vet aldrig hur den tas emot av personen man ger den till. Man vet aldrig hur grov den kan vara trots att du bara *konstaterade* att mina bilder ser likadana ut.

Jag kände tillslut att nej, jag måste få ta upp detta. Jag vet att jag inte är ensam om att ha känt att jag har en bra och dålig sida av mitt ansikte, men idag tänker jag inte lika mycket på det som jag gjorde innan. Jag bryr mig inte om någon ser min dåliga sida och det kan man också se eftersom jag faktiskt spelar in youtube från alla håll och kanter. Jag ska inte ens behöva förklara mig. Jag vet att jag är fin som jag är, jag vet att ingen annan tänker på det på samma vis som jag gjorde. Men jag vet också att det under en tid i mitt liv helt plötsligt tog över så mycket onödig energi, och det gör mig ledsen. Och ja, den där kommentaren träffade helt jävla rätt. Eller fel, kanske man ska säga.

Så hörni. Tänk en extra gång innan ni slänger ur er en kommentar. Hur enkel den än verkar vara för er, så kan den tas emot på ett helt annat sätt! Sprid kärlek och positivitet omkring er, det är även då ni får allt tillbaka. Eller hur? <3 

Två bilder från min inte lika visade sida! (gillar egentligen inte att säga dåliga sida, det finns ingen dålig sida).

Två bilder framifrån. 🙂

PUSS OCH GÖR DIN EGNA GREJ!

2 Comments

  • djellza

    du är den vackraste personen jag har sätt önskar att jag kunde se ut som dig bry dig inte för en dum person som är avis på dig och va tvungen att skriva en elak komentar för du är jättefin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *