Q/A

Q/A – Att aldrig kunna planera

Q – Hej! Jag är också tillsammans med en fotbollsspelare som spelar utomlands, men allt är fortfarande ganska så nytt så vi kör långdistans ett tag. Skulle du kunna skriva lite tankar om hur det är att följa Gustav runt världen, din roll i det hela osv? Om du hade några förutfattade förväntningar och så. Jag tycker verkligen om honom jättemycket, men det är klart att jag känner lite oro över att vår framtid är så svår att planera för.

Tycker du är fantastisk! Kram

Hej fina du! Åh vad roligt!! <3 När Gustav flyttade till England för två år sedan så hade vi redan varit tillsammans i ett år, det blev en väldigt stor omställning för oss båda då vi haft varandra så nära under så lång tid. Jag hade ju ett år kvar i gymnasiet så vi körde på långdistans under åtta månaders tid. Det var skitjobbigt såklart men jag tycker ändå att vi klarade det väldigt, väldigt bra! Det var först när jag flyttade till honom helt i Stockholm (för ett år sedan nu) som jag började märka av att saker och ting kommer vara lite komplicerade i vårt liv. Just i vår situation har det aldrig riktigt funnits en trygg punkt då G varit utlånad, vilket har gjort mig lite stressad. Samtidigt har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv i det hela. Jag försöker alltid att se saker och ting positivt, jag hade aldrig fått bo i både Stockholm och Bristol så tidigt i livet om det inte vore för hans fotboll. Jag ser det som möjligheter och minnen för livet. Vi flyttade ju tillbaka till England i November och mina månader där var nog de konstigaste men BÄSTA månaderna på länge. Att skaffa sig ett eget liv på en ny plats, nytt land osv ÄR svårt men jag har verkligen fått lära mig att saker och ting inte kommer till en om man inte tar tag i det själv.

Jag har pratat en del om det innan men saker som innan varit superlätta (som att skaffa gymkort) blev plötsligt läskigt och jobbigt. När jag väl tog tag i det var det inga som helst problem, man måste verkligen bara våga ta för sig. Något jag märkte av mycket är just det sociala, jag hade inga vänner i Bristol när vi flyttade dit, det är lite speciellt att bara umgås med Gustav hela tiden men man kommer in i det också. I slutet fick jag dock några väldigt fina vänner som jag alltid kommer att ha med mig genom livet, det är SÅ kul att ha vänner världen över!

Delen som är svårast och som jag också märker att min omgivning har haft svårast med är just delen som du nämner, att planera saker. Det går knappt att planera en månad framöver, en semester, någons födelsedag osv. Oavsett vart vi bor så har vi ju faktiskt vårt LIV på den platsen, precis så som andra lever sitt liv på deras hemmaplan. Det är inte bara till att kunna resa hem till Sverige när som, det kostar pengar, det kanske inte passar, tiden finns inte. Det har varit väldigt svårt för mig att acceptera att jag knappt kan planera något. Vissa kan till och med bli irriterade för att jag inte hunnit svara på en inbjudan, men det beror ju egentligen på att jag inte vet hur nästa vecka ser ut. Det är en svår balansgång och det kommer nog alltid att vara rätt jobbigt för mig att acceptera. Så länge man är tydlig med det till sin omgivning och får dem att förstå så kommer det att bli lättare, ibland kan det vara så att någon bara saknar dig väldigt mycket men uttrycker det fel för att du inte kan komma hem som tänkt. Försök vara tydlig med hur ni har det, dem som vill förstå kommer att göra det tillslut. Man lär sig verkligen att ta vara på tiden man har!

För mig är Gustav min allra bästa vän, min livskamrat och min största kärlek. Det finns inget jag inte skulle göra för honom och han för mig. Att jag “följer med honom” genom livet och flyttar med gör jag inte för att han vill det, jag VILL göra det för att jag älskar honom och ser inget annat liv än det vi har nu. Att jag offrar mycket för att få bo ihop med honom är ett val jag tar alla dagar i veckan, och vet du? För mig handlar kärlek om att leva, att få uppleva saker tillsammans och få bygga en relation på saker man går igenom. Jag kommer aldrig att ångra mina val, oavsett vad. Att ha fått uppleva så mycket på så kort tid gör mig sprallig inför framtiden, vem vet vart vi kommer att vara om fem år. Att ha behövt leva i en resväska under fyra månaders tid, fått packa tre hem nästan helt själv för att G har varit på bortamatcher, glöms bort när man får uppleva saker som dessa, saker som jag aldrig trodde skulle ske i mitt liv. Det kommer alltid att gå upp och ned men i slutändan är allt så himla värt det. Att jag gjort detta kan ha varit den bästa investeringen i mig själv på länge, att få utmana mig själv har verkligen gjort mig gott. Man växer så mycket som person! <3

Hoppas du fick lite svar på dina funderingar och tvivla inte på att fråga mer om det är något du undrar över, stort lycka till nu!!!

Största KRAMEN till dig! <3<3<3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *