DEN PERFEKTA KROPPEN ÄR INTE GOALS LÄNGRE

Jag får många mail och har haft en del klienter som ofta skriver “jag har tappat motivationen “. Nej det har du inte, du har inte tappat viljan heller, du har bara en period då du behöver tänka annorlunda. Fråga dig själv varför du gör detta, tror du att du kommer må bättre när du ser ut på ett visst sätt och vart/vem vill du vara när du har nått ditt mål?

Jag har insett efter dessa 2 år av styrketräning och personlig utveckling att den mentala biten är A och O för att man ska lyckas bra. Det handlar inte om hur många gånger i veckan du tränar eller hur många övningar du gör, det handlar om att sätta kvalitet och kärlek på det du faktiskt gör. Lika väl som att du inte ska ha dåligt samvete över att du inte fullföljde din plan korrekt, vad stolt och glad över det du faktiskt har åstadkommit istället och blicka framåt.

För att upprätthålla motivationen behöver man vila från alla måsten emellanåt, jag har varit jätte dålig på det och stundvis har det känns som om att jag håller på at tappa kontrollen och gå in i väggen. Men det är ju så att allt jag tänker, allt jag reflekterar över, är det är det jag upplever. Om jag har en dålig dag så upplever jag med stor sannolikhet mer negativitet runtomkring mig, jag kan störa mig på småsaker som inte betyder ett skit medans dagar jag super bra och har positiva tankar så hör jag plötsligt fågelkvitter, uppskattar regn, har inga större behov än att bara andas och umgås med familj och vänner. Men det lustigaste av allt är att fåglarna alltid finns där, regnet kommer emellanåt, och personerna i din omgivning är fortfarande samma person. Men beroende på hur din sinnesstämning är så upplever du det olika TROTS att det är samma grej, ingenting förutom ditt tankesätt har ändrats. Så bara av att medvetet tänka mer positivt kan få dig att upprätthålla motivationen och inte ge upp. Vissa dagar behöver man säga åt sig själv “nej Denice, det är inte jobbigt!” bita sig i läppen och ändra attityden. Om känslan av oro, irritation eller stress finns kvar så kanske det är dags att agera annorlunda. I mitt fall har det varit att tillåta nig själv att släppa jobbet och försöka få tillbaka mitt privatliv, jag jobbar fortfarande på det men jag känner att det bara blir bättre och roligare att arbeta. “Learn to rest, not quit”

Den mentala biten är så oerhört viktig, jag känner inte längre att “den där perfekta kroppen” är goals. Att må bra och känna sig stolt över VEM man är och SINA framgångar är mer värt än att vara perfekt utseendemässigt. Jag blir mer glad av personliga komplimanger än hur snygg kropp jag har. Ingen är perfekt ändå så varför stressa över något så ytligt?  Tillslut tappar du dig själv bara för att du tillåter samhället forma dig till hur du tror att du måste se ut. Människor som utstrålar energi och glädje oavsett kroppsform är betydligt vackrare än hon/han med den perfekta kroppen som är tom i ögonen och sönderstressad.