FRÅN BABY BLUES TILL AKUTEN?

Det här med smärta och obehag är inget jag är bra på att tolka, men jäkligt bra på att koppla bort tydligen haha!

Strax efter förlossningen, ca 4-6 dagar så fick jag sådan feberfrossa och muskelsvaghet i kroppen så jag tog tempen som visade 37.1 grader, helt normalt tänkte jag även om jag brukar ligga strax under på 36,5 grader. Så eftersom vi planerat att åka till Mariestad till Linus föräldrar så packade vi och for på vår första långa bilresa ihop med Vince på ca 3,5 timme. Det var länge sen jag kände mig så svag och skör, och HJÄLP vad ont det gjorde där nere haha! Gjorde så ont att det ilade ner till benen och jag inte visste hur jag skulle sitta eller stå. Men jag tänkte att det är nog så här det ska kännas, det ska ju göra lite ont efteråt så jag ignorerade det och försökte bara leva vanligt.

Detta tog massor med energi så jag kände mig emellanåt när jag försökte vara social och trevlig att det inte var lika lätt som förut. Jag ville helst bara vara med i bakrunden, vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Så jag trodde att jag fått baby blues eftersom jag var mycket känsligare när Linus ställde jobbiga frågor och krav. Men jag fick det samtidigt inte att gå ihop för jag kände mig väldigt lycklig i övrigt. I efterhand så tog nog det bort mycket av smärtan. Hög på endorfiner från förlossningen skulle jag tro 😉

I ca 3 dygn gick jag runt med denna feberfrossa, sömnbrist, smärta och muskelsvaghet och träffade släkt och vänner utan att fatta vad det var. Så bara av en slump så googlar jag mina symptom och inser att det kan vara ganska allvarligt om jag nu hade riktig feber, så bara några minuter innan affären stängde så bad jag Linus skynda sig och handla en ny termometer och då visade det sig att jag hade gått med 39,2 graders feber i TRE dygn! Så korkad haha!

Vi åkte in på akuten i Skövde på KSS, och där konstaterade en gynekolog de att jag fått en infektion i mina stygn. Jag sydde några stygn på de yttersta slemhinnorna ( vet inte om jag nämnde det sist ) och fick reda på att starka tvåler m.m kan rubba ph balansen jättelätt, och eftersom det var ca 28 grader ute varje dag och 35 grader i sovrummet så antar jag att allt ledde till en infektion. Så för första gången i mitt 24 åriga liv så äter jag antibiotika. Kändes så orättvist att Vince inte ens skulle behöva bli 6 dagar innan han fick lite av det. Som tur är fick jag en som inte ska påverka amningen men man blir ändå nojjig 🙂

Dagen efter var all smärta borta och ingen feber, nu är jag inne på min tionde sista dag sen ska allt vara bra igen! 🙂

28 grader, frös av febern men ändå lycklig!