• Vänner & Espresso martini

    Det här är en fin person, på riktigt. Genuin, snäll, bryr sig om andra samt visar uppskattning och förmedlar vad faktiskt vänskap är och innebär. Jag är tacksam, tacksam över att ha en sådan person i mitt liv, att kunna luta sig tillbaka och faktiskt ha någon som bryr sig om en och tycker om mig för den jag är.

    Man kan omöjligt tycka om alla här i världen, men att ge alla en ärlig chans har alltid varit mitt livsmotto och så länge man är GENUIN, oavsett om jag tycker om personen eller inte, så har hen vunnit min respekt. Jag älskar personer som vågar vara sig själva till 110%. Alla är vi olika men förtjänar respekt för den människa vi är, oavsett smal, tjock, städare, advokat, diabetiker. Ja, ni förstår vad jag menar?

    Desto mer “skit” jag har hört om en person, desto mer intresserad blir jag. “Varför har den här personen ett bra/dåligt rykte”?Varför är hen framgångsrik”? “Varför säger hen si och så”? Ja, det uppstår många frågor kring en sådan person, och jag vill veta allt om hen oavsett om jag gillar personen eller inte.

    //Diabetesmannen.

  • Tack, vänner.

    Jag måste verkligen tacka för all fin respons som jag fick efter mitt inlägg: Ett känslomässigt litet helvete”. Det går verkligen rakt in i hjärtat, ska ni veta. En blogg utan personlighet och djup är i mina ögon ganska ointressant och därför har jag valt att blotta mig själv när det kommer till kärlek, psykisk ohälsa och diabetes.. Att enbart visa upp dyra resor, snygga kläder och god mat är inget som gör mig upphetsad, för det är bara yta.. En del tycker att jag kan vara lite väl negativ i bland och då får de gärna tycka det, för jag bryr mig inte – längre. Förut kunde jag bli väldigt provocerad av minsta lilla negativa kommentar och jag antar att det hade med åldern att göra. Jag var trots allt 19 år när jag startade den här bloggen och vid den tidpunkten var jag en extremt osäker person som sökte bekräftelse och för att vara helt ärlig och självkritisk: Jag var en usel bloggare då! Nu ska det mycket till om någon ska lyckas “jävlas” med min självkänsla. Däremot blir jag oerhört glad över alla kommentarer, DM:S och mail, så stort tack för det. Ni är fina!

    Våga vara er själva oavsett vad andra tycker. Om du inte tror på dig själv kommer ingen annan heller att göra det. Stå på er och ta ingen skit!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • “Ett känslomässigt litet helvete”.

    Att bli kär är ofta ett litet känslomässigt h*lvete, jag vet. 

    Men en dag träffade jag någon som fick mig att totalt omvärdera min syn på kärlek. Jaha, det var så här det skulle vara? 

    Hur kan ens denna person existera? Miljarder spermier, ägg och slumpartade händelser har lyckats skapa just den här människan – som dessutom är helt perfekt för mig? Och kär i mig tillbaka?

    Det är nästan för bra för att vara sant.

    Att bli kär i rätt person kan oftast kännas som en helt oväntad händelse. 

    Jag var ju inte beredd. Hon bara stod där, på Strandhotellet, i Öregrund – och serverade hotellets gäster kall Mariestad medan jag gick runt i tenniskläder, drack sportdryck och iakttog henne. Hon var fin att titta på och hennes sprudlande energi och vackra leende fick mig, även om det låter lite klyschigt, att bli förälskad. Hon hade någonting speciellt. Så, Jag blev alltså förälskad i en person jag aldrig hade pratat med. Ja, det blev jag. Att jag sedan skulle bli kär i henne var det ingen tvekan om, jag kände det direkt. Hon var precis den jag trodde att hon skulle vara, fast bättre. Hon var skräddarsydd för mig!

    Vi var verkligen bra för varandra. Hon såg mig och jag henne. Varje gång med henne kändes som den första, hon överraskade alltid med någonting nytt av sig själv och hela tiden blev jag häpen över just det, att hur kan en människa vara så intressant, spännande och kittlande? Det tog liksom aldrig slut. Hon var mitt livs kärlek och min bästa vän, och så kommer jag nog alltid att känna.

    Tidigare har jag varit skeptiskt inställd till förhållanden. Ville jag ens ha ett? Och när jag väl träffade någon jag blev förälskad i tvivlade jag alltid på ifall jag ville vara med den andra i en längre tid. 

    I tidigare kärleksrelationer har jag ofta hållit saker för mig själv och inte känt mig bekväm med att dela med mig av mina djupaste tankar och hemligheter. Kommer hon att döma mig? Skratta åt mig? Ja, det är nog bäst att vara tyst. 

    Denna gång var det helt annorlunda. Jag ville att hon ska veta precis allt om mig, och jag ville veta allt om henne. För att jag visste att vi kommer att förstå varandra.  

    Jag behövde inte undra över vad hon egentligen kände för mig. För det märktes. På vad hon sa, hur hon var mot mig, hur hon tog på mig.

    Tidigare har jag tänkt på förhållanden som fängelser där man inte får något eget utrymme. Vem vill aktivt begränsa sitt eget liv liksom? Som singel har jag i hemlighet tyckt lite synd om alla par som lever så instängt och trist. Så vill jag aldrig ha det.

    När man blir kär i rätt person börjar man känna sig hoppfull inför framtiden.

    I mina tidigare förhållanden fanns det hela tiden en underliggande känsla av att det ändå skulle ta slut. Inte nu, men någon gång i en framtid inte allt för långt bort. Ofta hade jag ett behov av att fly tillbaka till singellivet. 

    Men med den här personen kändes ett “liv tillsammans” inte längre som en obehbaglig tanke. Det finns ju ingen annan jag hellre vill vara med, och ingen annan som får mig att må lika bra. 

    Kärlek, Joakim.

  • ‘Vi ses på Doggen’.

    Det finns många ställen jag gillar i Uppsala, men jag har mitt favoritställe och det är Dog Bar. Jag har varit med från början och sett hur stället har utvecklats dag efter dag, månad efter månad. Det är få ställen som har så mycket karaktär som Dog Bar och om det är något de har lyckats extra bra med så är det mixen av människor. Det är en otrolig blandning vilket bara innebär en sak: Att alla känner sig välkomna, på Dog Bar får och kan man vara sig själv, oavsett om du arbetar som mäklare eller städare. Här umgås man tillsammans och dålig stämning existerar inte. Har du ingen dryckeskamrat för dagen, då hittar du någon i baren.

    Jag hänger på Dog Bar fyra till fem gånger i veckan och har gjort det sedan? Jag vet inte hur länge, och jag har aldrig varit med om att någon har bråkat eller spridit dålig stämning. Fantastiskt, inte sant? Det tycker jag att vi firar med en HOF och Branca Menta! Vi ses på Doggen, skål!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • ‘Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först’.

    Alla har vi någon kompis som har försvunnit. Försvunnit in i en relation och fastnat där. Och det är ju tråkigt, eller är det så det ska vara i vuxen ålder? Ska man lägga det “andra” livet åt sidan helt? Tänker främst på kompisar, karriär och nöjesliv? Det tycker inte jag. Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först hela tiden för den viktigaste personen i ens liv är en själv. Så länge min partner visar mig kärlek, respekt och uppskattning så är jag helt okej med att hon har ett “eget”liv också, där hennes drömmar får uppfyllas.

    Att vara bästa kompis med sin partner tror jag är en stor fördel, och det har hänt mig en gång. Vi var bra tillsammans – ett team, som alltid samarbetade och stöttade samt kommunicerade med varandra som två bästa vänner och inte som ett trött gammalt par. Vi hade bra energi och hade alltid nära till skratt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde så länge vi var med varandra, det blev liksom aldrig tråkigt. Vi var lika men ändå så olika. Två personer med stor integritet men som respekterade och ville lära av varandra. Vi var väldigt intresserade och nyfikna av varandra och det slutade liksom aldrig att upphöra, för var och varannan dag fick jag se nya och spännande sidor hos henne. Det fanns en stor och ömsesidig respekt bakom allt vilket var nyckeln till allt. Jag skämdes aldrig över något, utan kunde vara mig själv – hela tiden.

    En relation betyder inte att två personer ska bli en. Att ha sina egna vänner, intressen och en egen identitet är en viktig del i ett förhållande. Om din partner kan definiera sig själv utanför förhållandet är det ett gott tecken – håll hårt i den personen! Att radera sin egen identitet till förmån för en partner är däremot en rejäl varningsklocka, om du frågar mig. Man får aldrig tappa sig själv.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Stolt och tacksam

    Det här värmer i hjärtat, på riktigt. Jag blir så glad, stolt och tacksam.

    Många gånger har jag funderat på att lägga ner bloggen och detta är den största anledningen till varför jag aldrig kommer att göra det. Jag mår så bra av att veta att mitt bloggande hjälper andra diabetiker, främst barn och ungdomar.

    Om jag blir blödig när jag får sånt här skickat till mig? Svar ja!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Döm inte boken efter omslaget

    Det är lätt att döma folk efter hur de ser ut. Alla gör det, medvetet eller omedvetet. Vi tittar på kläder, gångstil, utseende. Det är så lätt för vissa att tycka och tänka om andra människor, att döma utan att veta. Att bestämma sig för att den personen är si eller så, utan att ta reda på hur det verkligen är. Trångsynt och naivt? Japp, mycket!

    Ingen vet hur den andre har det, vad den går och bär på, vilka erfarenheter den gjort i livet. Som faktiskt gjort personen till att bli den, den är idag. Som gör att personen agerar eller säger som den gör.

    Detta kombinerat med skitsnack är nog det värsta jag vet. Osäkerhet och avundsjuka är oftast vad det handlar om, tyvärr. Jag har fått höra så ofantligt mycket skit om både mig själv och vänner, som tyvärr har drabbat mig hårt ibland. Vissa saker går liksom inte bara att skaka av sig. Får man skylla sig själv om man är en färgstark karaktär som syns och hörs mycket? Nej, det tycker jag inte. Alla gör vi fel någon gång i livet, and so what? Det gör dig inte till en dålig människa så länge du lär av dina misstag. Nej ni, det här är inget annat än fördomar och förutfattade meningar. Något som jag trodde stannade i högstadiet men som visat sig fortsätta upp i åldrarna. Många gånger är vuxna mycket värre än barn och ungdomar, och det skrämmer mig.

    Sprid kärlek!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Topp 10 snyggaste killarna i Uppsala – Första plats

    Den här mannen ( lejonet!!! ) spelar i en helt egen liga, och det tror jag de flesta håller med om? Om du vill hitta något fel på honom, då får du nog leta ett tag. Han har skägget, håret, ögonen, blicken, attityden. Något som är lite extra anmärkningsbart är att han är ödmjuk också vilket inte alltid är så vanligt om man är lika snygg som Henke Lundqvist, främst inte om man är en nattklubbskille som får mycket uppmärksamhet av söta flickor. En annan hade ju gått runt på stan varje dag och visat upp sig, men det kanske bara är jag? Kanske, haha. Skämt å sido. Jag diggar den här mannen och har alltid gjort det. Han är en fin kille med glimten i ögat samt målmedveten och alltid hungrig på livet.

    Uppsalas snyggaste man – Matej Mrvelj

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.