När mätaren visar HI

Den här måndagen började väl inte jättebra. Dagens första blodsocker gick nämligen inte att mäta, i klarspråk: Den visade HI. Och ja, det är väl inte direkt superkul även om jag relativt snabbt lyckades få ner blodsockret.

Så här gjorde jag: 

Jag dunkade in några enheter insulin, snörade på mig skorna och tog en promenad på cirka 5 km och sedan, när jag kom hem igen, så käkade jag tre ’ Finn krisp’ samt en burk keso. Det gäller att ’få igång’ insulinet, om ni förstår vad jag menar? Att lägga sig och dö ( läs: VILA ) fungerar ytterst sällan även om jag mer än gärna hade sovit i några timmar till, för visst är det så, att man INTE mår speciellt bra när mätaren visar HI. Du är torr i käften, du ser suddigt, du är stel i vaderna och låren och andas tungt.

Det där ( känningarna ) varierar ju så klart men det var vad jag kände i morse. Inte alls kul, men, jag löste det tack vare min vinnarskalle med målet att vilka må bra!

Ja, det är så här vi diabetiker har det några ( ibland många ) gånger i veckan, och vi är så.jäkla.grymma. som orkar att leva med den här sjukdomen, för inte fan är det lätt alla gånger.

Jag är så innerligt glad över att jag har en vinnarskalle av rang, annars hade jag aldrig klarat av att leva med den här sjukdomen.

Nu ökar vi!

Bästa hälsningar,Diabetesmannen.