Machokulturen – nej tack

Visst är det fint när två män hittar varandra? När två människor som talar samma språk möts, när vänskap håller på att skapas och det känns som att man har känt varandra hela livet. Det var precis vad som hände för några år sedan, mellan mig och Daniel. Jag såg honom på tv när han tävlade i Sveriges mästerkock, och tänkte direkt: Han vill jag bli kompis med. Det började med att jag sökte upp honom på Facebook och frågade om han ville komma och dricka något starkt i Uppsala? Och det gjorde han. Sedan dess har vi varit, ja, vad ska vi säga, bästa vänner? Bästa vänner trots att vi enbart hängt ett tiotal gånger? Ja, det känns faktiskt så. Jag uppskattar Daniel och han uppskattar mig, och därför känns vår vänskap väldigt genuin. Och fin. Och bra. Och äkta.

Man behöver inte alltid vara så hård och “cool”, grabbar. För tyvärr är det ju så att män, överlag, har en medvetet tuff attityd mot varandra. Så har det varit enda sedan högstadiet och kanske framförallt i omklädningsrummet på gymnastiken eller hockeyträningen. Vi borde vara lite mer som tjejer när det kommer till detta. Och ja, nu tänker säkert någon: Tjejer kan också vara väldigt taskiga mot varandra och bla bla bla. Men det tycker jag inte stämmer. Eller ja, så har i alla fall inte jag upplevt det under mina 28 år.

Nu skippar vi macho-grejen!

Stort grattis på födelsedagen, Daniel!

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *