Maktlös och värdelös.

Tidig morgon, som alltid när mitt blodsocker har legat högt och är på väg att sjunka. Kroppen känner det så väl vilket jag så klart är glad för. Utan varningsklockor vore vi diabetiker ganska så maktlösa. Däremot vore det skönt att få sova en hel natt ( 8 h någon gång ), nu snittar jag cirka 5-6 h per natt vilket märks på eftermiddagen/kvällen. Energin, orken och glädjen fallerar. Men det är väl så här det är att ha en kronisk sjukdom? Allt är inte alltid bra och det får jag helt enkelt acceptera, även om det tar emot. Hälsan är absolut det viktigaste man har och mår man inte bra är det omöjligt att njuta av livet till 110%. Men jag säger så här: Nu ökar vi – mot ett bättre välmående, jag är taggad!

Ha en fantastiskt dag!

Min gårdag var inte direkt någon succé… Förstår verkligen inte varför? Under hela dagen käkade jag otroligt kolhydratSNÅLT samt strosade runt i Sthlm hela dagen. Tror jag promenerade sex, sju km under loppet av två timmar vilket vanligtvis innebär att blodsockret samarbetar bra, men icke. I går fungerade ingenting. Jag injicerade, injicerade och injicerade men kroppen verkade inte vilja ha hjälp, ja, lite så kändes det. Man känner sig så maktlös och värdelös när man inte kan ta hand om sin hälsa trots att man inte gör något fel. Men som sagt, det är mänskligt för jag ska inte glömma att faktiskt har en sjukdom. Det vore bara konstigt om allt var guld och gröna skogar jämt, även om man så klart önskade att det var så.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *