Nekad att gå före i kön – trots lågt blodsocker

Man blir ledsen när det inträffar, men kan egentligen inte klandra någon även om jag personligen tycker att det är djupt omoraliskt!

Jag pratar givetvis om att ha civilkurage och vara en bra medmänniska. Det är för mig en ren självklarhet. Ser jag någon som är i behov av hjälp, oavsett vem det är, så gör jag allt i min makt för att hjälpa personen. 

Tidigare i kväll drabbades jag av ett blodsockerfall, ett kraftigt sådant. Från 08-tiden till 17 ungefär låg jag mellan 5 och 8 vilket jag är väldigt nöjd över. Det var längesen som jag låg så bra och stabilt under en hel dag. Men sedan började blodsockret att stiga, med en jäkla fart. Från 8,6 i BS till 20,4 inom loppet av en timme. Anledning? Adrenalinkick på grund av en ’stressig’ promenad samt för lite insulin till middagen. Ibland reagerar kroppen annorlunda. Dagens middag bestod av lövbiff med ris och curry vilket är en maträtt jag ätit säkert 1000 gånger under mina 17 år som diabetiker. Och då kan man ju tänka sig att jag borde veta exakt hur jag ska dosera? ICKE! Bara för att doseringen till just den maträtten föregående vecka var perfekt så innebär det tyvärr inte att samma dos blir identiskt med hur kroppen reagerar idag. Det är så många andra faktorer som spelar in; Har jag sovit dåligt? Motionerat mindre? Är jag glad eller ledsen? Har jag en infektion i kroppen?

Tro det eller ej, men allt sånt spelar in i en diabetikers liv. Man är sin egna testperson när man lever med diabetes.

Så innan ni klandrar en diabetiker för att missköta sig bara för att hen t.ex. har ett högt blodsockervärde, så vill jag att ni tänker till. INGEN diabetiker missköter sig med flit. Att vara trött, utmattad och ledsen över sin sjukdom som ofta resulterar i att värdena blir lidande, är en helt annan sak. Ibland är det tufft och även fast man tar sina sprutor och kollar sitt blodsocker så är det inte alltid att kroppen vill samarbeta. Det vore egentligen bara konstigt om vi diabetiker hela tiden, dygnet runt, skulle ha lika värden som en icke-diabetiker. Diabetes är trots allt en livshotande sjukdom som kan och är jobbig att leva med. Jag klarar det men har och tar många smällar längs vägen.

Nu gled jag lite bort från ämnet – att vara en bra medmänniska.

Som jag tidigare sa drabbades jag av blodsockerfall under eftermiddagen. Från 20 till 10 till 2,2 under loppet av en timme. Och eftersom jag var aktiv ( var ute och gick ) när detta hände så slog insulinet snabbt och ”kraftfullt”. Jag kände hur orolig och svag min kropp började bli. Det är väldig sällan som jag har lågt blodsocker av den anledningen att jag är livrädd för det. Ligger hellre lite högt. För 10 år sedan var jag nära att stryka med på grund av lågt blodsocker. Då hade jag 0,4 och var knappt vid medvetande. Mitt värsta diabetesminne – någonsin. Det har ärrat mig och skräcken för lågt blodsocker hänger fortfarande kvar även om det dem senaste åren har lättat lite.

Svaghetskänsla. Skakiga händer. Spaghetti-ben. Kallsvettig. Oro & ängslan.

Symtomen på lågt blodsocker varierar och upplevs olika beroende på hur lågt blodsockret är. Samt att det är individuellt, från diabetiker till diabetiker. Men ovanstående är vad jag upplevde just idag.

Allt som oftast har jag alltid någonting sött med mig, men idag hade jag inte det av den anledningen att jag visste att jag skulle vistas i närheten av både matbutiker, kiosker och restauranger. Avskyr verkligen att gå runt med grejer i fickan.

3,9 visade min Freestyle Libre när jag var ungefär 2-3 minuter från Ica. Paniken, oron och rädslan började smyga sig på. Det gäller att försöka ta det lugnt i sådana här situationer vilket är lättare sagt än gjort, främst när man är ensam. Alla möjliga tankar far igenom huvudet. ”Tänk om jag svimmar nu och någon injicerar insulinet i mig som jag har i fickan”? Det skulle med stor sannolikhet innebära döden. När du har lågt blodsocker ska absolut INTE något insulin injiceras. Personen behövt snabbt något sött. Lägg det på minnet.

Nu var jag på Ica och gick med snabba steg mot läskavdelningen. Jag roffade åt mig en 1,5 liters Pepsi ( INTE pepsi Max, som det är sötningsmedel i ), utan vanlig Pepsi som innehåller socker och som kommer att höja mitt blodsocker snabbt.

Nu hoppades jag bara på att det inte skulle vara så mycket kö. Nu visade libren nämligen 2,2 och då börjar det minst sagt bli bråttom. 

Det är tre personer framför mig och ingen av dom har speciell mycket i sina korgar. Jag vill helst inte be om att få gå före någon även om jag verkligen inte har svårt att fråga om det, för tro mig, det har hänt många gånger. 

Nu stod jag tvåa i kassakön och jag försökte verkligen men kände inte för att leka och utmana min sjukdom mer, utan frågade personen framför mig som var i 35 års åldern om jag kunde få gå för och betala för min Pepsi. Jag berättade, snabbt, informativt och kortfattat att jag hade diabetes och var i behov av något sött snabbt och frågade artigt om jag fick gå före hen. Jag skulle verkligen uppskattade det, sade jag. Och vad tror ni hen säger? ´Du får väl vänta på din tur och börja ta din medicin bättre, en minut klarar du av att vänta”. 

Jag blev så chockad över detta att jag nästan tror att blodsockret  började stiga igen ( haha ). För om jag säger så här: när jag har lågt blodsocker så syns det på 10 meters avstånd. Jag beter mig ganska oroligt och ser allmänt rädd och ledsen ut. Ofta stammar jag fram orden samt svettas något oerhört. Trots detta och min förklaring så lät hen inte mig gå före. Och vad jag kunde uppfatta så hade inte den här personen bråttom eller hade köat speciellt länge. Det var ganska lugnt på Ica just då.

Som jag tidigare har sagt; jag begär eller kräver inte att alla i hela världen läser på om diabetes och lär sig hur sjukdomen fungerar, men när någon, oavsett sjukdom, kommer fram till dig och ber om hjälp så kan du väl åtminstone ta personen på allvar och lyssna. Var den medmänniska du själv skulle vilja möta när du är i behov av hjälp. 

Nu gick det bra den här gången men sånt här gör mig så ledsen och besviken. 

( Psst.. Boka en memmo av mig för ett personligt videomeddelande med något värmande, motiverande eller inspirerande till någon du har nära! Kanske har din son eller dotter en jobbig period med sin diabetes och behöver en peppande och glad hälsning. Ingen förfrågan är dum

Klicka här! )

11 kommentarer

  • Dennis Persbjer

    Hej. Jag förstår din känsla in i det djupaste, har själv råkat ut för det många gånger.
    Vill mest säga att jag förstår dig, men har även ett tips till nästa gång. Händer detta problem igen, öppna flaskan/godisbiten och ät i affären gå sedan fram o betala för den tomma flaskan/biten.
    Dem kommer kolla lite konstigt men inte säga något och gör dem det förklara läget lugnt bara.
    Har själv blivit tvungen att göra detta.
    Mvh Dennis

  • Maria

    Jag blir så ledsen och bestört när jag hör detta. Det är ofattbart hur egoistiska vissa människor är. Jag är förälder till en pojke med diabetes och är ganska ny i denna värld. Situationen du beskriver skrämmer mig oerhört då jag hört om liknande exempel, fast då har kassapersonalen varit ”den oförstående”. Till min pojk har jag sagt att om han hamnar i samma situation så ska han äta/dricka direkt i affären och sedan betala, inte vänta i lång kö. Emballaget finns ju kvar och har man inte lämnat affären kan man inte fällas för snatteri. Eller tänker jag fel? Hellre få en utskällning av oförstående kassapersonal än riskera koma.

  • Therese

    Hej!
    Först och främst håller jag helt och hållet med dig. Visa lite medmänsklighet.

    En sak jag tänkte på att du kunde göra istället för att stå i kö var att dricka direkt när du tog flaskan och sen gå å betala. Om kassören eller nån annan frågar vad du håller på med så är det bara till att säga vad som höll på att hända.

    Ibland när jag är i affären med griniga barn på tomma magar kan jag öppna en förpackning av något som de kan mumsa på. Jag betalar ju ändå för det sedan. I kris får man göra så 😉

    Inte lätt att tänka klart när det låga blodsockret slår till men det kan vara värt att tänka på nästa gång.

  • Johanna

    Tråkigt att läsa. Nästa gång drick o betala därefter. Oftast så brukar dem i kassan ha förståelse. Om inte så har du ändå betalt för den.. livet är viktigare än att vänta snällt i kön

  • Annika

    Hej!
    Folk är verkligen ego nu förtiden och empati finns knappt.. tråkig värld vi lever i!
    Men ett tips om de händer ngn mer gång, bara öppna flaskan i affären och drick, för att sen betala! Så gjorde alltid min morfar och det är ingen som har klagat på det vad jag vet iaf. Du ska ju ändå betala, så bara öppna och drick! 🤗🤗

    • Jeaneth

      Har efter 51 år med min diabetes typ 1 förlorat kontrollen över att känna mina låga blodsocker, och det är fruktansvärt. Som tur finns det mkt hjälpmedel idag som jag är så otroligt lyckligt lottad över och som jag använder själv. Händer det i butik brukar jag oftast ta en liten mjölk och börja dricka, det går ju fort ut i blod sockret. Sen bara betala, har aldrig blivit ifrågasatt av kassörer, mer än dom sagt – oj den är tom vet du det.? Så förklarat😃

  • Judit Péter

    Men du skulle verkligen kunna dricka lite av flaskan! Sen betalar jo du den i alla fall😜… Har gjort så hur många ggr som helst…

  • Gabriella

    Trist och sorgligt att människor inte har empati längre. Att man misstror och tänker på sig själv först.
    Att inte alla har kunskap om diabetes ok- men att inte kunna hjälpa varandra. Det känns skrämmande faktiskt. Som diabetesmamma oroar man sig ju alltid för sina barn. Världen är bra mycket kallare än när jag växte upp.
    Skönt det gick bra.

  • Diabetespappan

    Varför öppnade du helt enkelt inte flaskan och drack några klunkar direkt istället för att ställa dig i kassan, vänta och betala? Jag har gjort det flera gånger utan några problem. Gött att det slutade väl för dig denna gången.

  • Monika Bäcklund

    Vi bodde på Hotell Scandic Triangeln i Malmö och min son (8-9 år gammal då) blev låg och frågade efter saft i receptionen.
    Denna personal pekade på deras lilla kiosk och sa att han måste köpa.

    En fröken tröttnade på att min son var låg en gång där han sa att han har spagettiben och hon skrek att han skulle sätta sig ner med sina spagettiben och ignorerade honom. Trött är bara ordet.

    Tänker inte skriva vad du kan göra för det har upprepats ofta här men ledsen för din skull att möta på en sån buffel i affären 🙁 .

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *