Diabetesflickan – 9-åringen som inspirerar mig

Det är väldigt få som inspirerar mig när det kommer till diabetes, tyvärr. Och det var väl en av anledningarna till varför jag startade min blogg för 10 år sen. Jag började skriva om saker jag själv skulle vilja läsa och gör det än i dag även om de flesta av mina blogginlägg nuförtiden är spontana, alltså: Tankar och känslor i nuet kring min sjukdom. Det är nog ganska svårt att rikta sina inlägg medvetet, i alla fall för mig, eftersom jag bara kan vara mig själv.

Min erfarenhet är att många diabetiker inte riktigt vågar vara sig själva, vilket är ganska förståeligt med tanke på alla pekpinnar det kan innebära av t.ex. föräldrar, lärare och läkare. Alla är vi unika och lever olika liv. Och ingen ska behöva bli kritiserad på grund av sin personlighet. Under sin livstid hamnar nästan alla någon gång snett i livet under en period. Kanske under puberteten t.ex. Psykisk ohälsa, för mycket alkohol och kärleksproblem är några saker jag kantats med hårt under åren, och det är inget jag skäms över. Det är tufft att vara människa! Ett problemfritt liv med diabetes är i princip omöjligt och det är något vi alla måste acceptera. Personligen har det aldrig hänt att jag har tagit hand om min sjukdom bättre för att någon annan säger eller tvingar mig att göra det. Det måste komma inifrån mig själv. JAG måste vilja förändra mitt liv och hur jag sköter min sjukdom. Absolut kan personer runt omkring en finnas där och stötta, men håll er till det. I alla fall om diabetikern i fråga är äldre än tio år. Jag fick diabetes när jag var 12 år och är glad över det. Varför? Jo, för att mina föräldrar aldrig har lagt sig i min diabetes. De har funnits där, stöttat och tröstat när det behövts MEN aldrig försökt påverkat min behandling. Det hade med stor sannolikhet varit annorlunda om jag hade fått min diagnos vid t.ex. fem års ålder.

Det är trots allt jag som ska leva med den här sjukdomen tills jag går i graven och då måste man, oavsett hur tuff det låter, lära sig att leva med den från så tidig ålder som möjligt!

Innan vi sätter punkt så vill jag tipsa er om en tjej som heter June ( diabetesflickan ). June är 9 år gammal och har, som hennes Instagram-namn antyder, diabetes typ 1. Jag minns inte exakt hur jag hittade hennes konto men förmodligen scrollade jag igenom taggen #diabetes. Och jag är så glad över det. Jag hade aldrig trott att en 9-årig tjej som ganska nyligen har diagnostiserats med diabetes skulle inspirera mig, för det gör hon verkligen. Hon skriver enkelt, är rak och använder ett språk så att både diabetiker och ickediabetiker förstår vad diabetes är. Sen verkar hon vara en jättehärlig tjej med mycket livsglädje, vilket är helt fantastiskt att se. Det gör mig glad!

Följ henne: @diabetesflickan

June.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *