“Det syns inte på mig”

Det syns inte på mig. Att jag har en kronisk sjukdom. Diabetes typ 1. För jag ser egentligen ut som vem helst.
För det mesta ser jag ganska pigg ut. Utåt sett. Jag är glad, skrattar mycket, skojar och tar del av livet som vilken annan person som helst.
Men, det ligger ett enormt stort arbete bakom mitt skratt och aktiva liv. Du blir inte fotbollsproffs efter en träning, utan det krävs att du tränar och tänker fotboll 24/7 för att komma dit. Samma gäller diabetes typ 1. Du måste vilja bli bäst på din sjukdom. Någonting annat är inte ett alternativ.
Jag klarar det bra, för det mesta. Men i bland kan jag inte låta bli att tänka hur det skulle vara att vakna upp UTAN min sjukdom. Att för en dag kunna ta min hälsa för givet, och slippa tänka. Att bara få vara. I en kropp som är fri.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *