Diabulimi – kombination mellan bulimi och diabetes

 

2015 filmade SVT ett kort reportage med mig. De hade fått syn på ett blogginlägg jag hade skrivit som handlade om ’diabulimi’. 

Diabulimi eller insulinbantning är en ätstörning som främst drabbar personer med typ 1-diabetes. Personen ifråga slutar självmant att helt eller delvis ta sitt insulin för att gå ner i vikt. Underliggande anorexia som sedan går över till diabulimi är vanligt . Detta är livsfarligt och kommer att sluta med döden om inte personen får hjälp.

Vad har diabetes för roll vid diabulimi? Bristen på insulin är en viktig faktor i viktminskningen. Detta beror på att insulin är nödvändigt för att transportera glukos till cellerna för att de ska fungera korrekt. Så när det inte finns något insulin stannar sockret kvar i blodomloppet tills det försvinner.

Jag visste knappt vad diabulimi var 2015 även om jag såklart vet att man går ner mycket och snabbt i vikt om blodsockret är högt under en länge tid. 2015 gick jag ner 4-5 kg på bara ett par dagar. Och det var inte ens medvetet utan jag tog mitt insulin precis som vanligt, men ändå var jag ständigt hög den sommaren. Ett blodsocker över 30 var inte ovanligt. Jag började googla lite om högt blodsocker och viktnedgång och kom in på en sajt från USA, där en ung tjej bloggade om hur glad hon var över att ha diabetes typ 1 eftersom hon kommit på att hon kunde banta med hjälp av sjukdomen. ”Happy diabetic” var rubriken. Det gjorde så ont att läsa och det var därför som jag gjorde reportaget med SVT. För det var inte självklart från början eftersom inte alla ( ganska få vid den tidpunkten) ) visste vad diabulimi faktiskt var. Jag ville inte bidra till att någon skulle få upp ögonen för den livsfarliga ”metoden ”. Det som fick mig att ändra mig var att jag ville hjälpa de som faktiskt led och lider av diabulimi. Jag kan inte vända de ryggen. Det vore ett svek och fegt om jag inte pratade om detta. Om jag kan hjälpa EN enda person så skulle jag vara glad.

Några dagar efter reportaget fick jag mail från flera unga tjejer i åldern 16-25 som led av diabulimi. Två av dessa tjejer stod helt ensamma i det här, Ingen i familjen visste och heller ingen kompis.  Jag var den första de berättade det för, de kände att jag inte dömde dem. Och det är korrekt, det skulle jag aldrig göra. Alla är välkomna hos mig. 

Jag kunde eller kan inte ansvara för någon annans liv men att inte göra något fanns inte i min värld, så jag träffade dem tillsammans. Ingen ska behöva vara ensam i detta.

Jag tror inte på att skälla ut människor och använda skrämselpropaganda. De vet själva mycket väl om bieffekterna så det behövs inte sägas. Dessa tjejer kände en oerhörd skam och vågade inte tala om det med någon. Inte ens deras pojkvänner. 

Jag har inte kompetensen kring hur man behandlar bulimi utan det överlåter jag till de som har utvbildning för det – sjukvården och psykologer. 

Min grej har alltid varit att personer med typ 1 diabetes ska känna sig trygga i sin sjukdom. Att våga prata om sin sjukdom om det är något man undrar över. Att våga visa sig känslosam och mänsklig. Att våga leva det liv man vill trots sjukdomen. 

Jag hjälpte tjejerna att kontakta deras läkare och sköterskor och var mes som stöd under en av tjejernas möte med läkaren. 

”Ut med allt nu, sade jag lite skämtsamt.

Sanningen alltså. Om hennes diabulimi. Hon började gråta, mest av lättnad över att äntligen få proffesionel hjälp och att hon inte kände sig lika ensam i det längre.

Sedan dess har jag haft kontakt med några av tjejerna titt som tätt, för att kolla hur de mår och jag är så glad att de går framåt och mår ganska bra idag.Jag bryr mig genuint och vill inte att någon diabetiker ska känna skam eller må dåligt. 

Jag vet att det inte är mitt ansvar men jag kan inte räkna hur många gånger jag har kontaktat diabetikers sköterskor och läkare runt om landet och givit de en ”spark i arslet” och berättathur det VERKLIGEN ligger till med deras patient. Jag önskade såklart att alla diabetikee vågade vara öppen och ärliga mot sjukvården. Jag vill att sjukvården ska kännas trygg, välkomnande och läkande för alla.

Men, jag är både glad och stolt att så många diabetiker väljer att vända sig till mig. Det känns bra i hjärtat. 

Sluta aldrig kämpa för ditt välmående, du är så värd att få må bra.

vill du komma i kontakt med mig så nåt du mig enklast på diabetesmannen@hotmail.com

Tveka aldrig att höra av er.