• Till dig som är diabetiker

    Jag har på nära håll följt så många diabetikers “diabetesresa”. En resa där jag har sett de växa sig starkare och hantera saker som ingen ens visste att de kunde. Att få diagnosen TD1 är en överväldigande “upplevelse” och att leva med det kräver hårt arbete, motståndskraft, uthållighet, mod. Och det är något att vara så stolt över.

    Du är fantastisk. Du är modig. Du är en krigare. Du är en hjälte.

    Jag och Nick.

  • Jämför dig aldrig med andra

    Det finns helt klart nackdelar med alla diabetesgrupper, som t.ex. finns på Facebook. Jag vet att en del har lätt för att jämföra sig med andra. Och att man på grund av det känner sig dålig. Kanske har man inte lika bra och jämna värden som andra diabetiker har. Alla är vi unika i vår diabetes och bör därför inte jämföra oss med andra. Utan i stället tävla mot oss själva, att hela tiden vilja förbättra sitt liv med diabetes. I klarspråk: Sträva efter bättre och jämnare värden. Varje dag. Det är något jag försöker att göra, även om det titt som tätt går, ursäkta språket, åt helvete.

    Personligen tycker jag att de flesta diabetesgrupper är jättebra. Att inte behöva sig ensam och kunna lätta på sitt hjärta är befriande. Jag är så oerhört glad över att jag startade den här bloggen för 10-11 år sedan, det har varit lite som självterapi för mig.

    Pratar vi om sport, i mitt fall tennis, så handlar allt om att vinna. Ingenting annat räknas. Ingen minns en 2:a. Ja, jag är en riktig vinnarskalle som hatar att förlora vilket jag tror har varit en stor fördel när det kommit till min sjukdom. Jag ger aldrig upp!
  • “När det är som allra jävligast”

    Hur det känns när min diabetes är som jobbigast och mest krävande? Tänk dig att leva ett liv där du har en enormt tung ryggsäck på ryggen. Det är som att du aldrig får leva. Du är i ett tillstånd av rädsla eftersom du aldrig vet vad som kan hända. Du vet inte om ditt blodsocker kommer att klara hela natten. Du vet inte om du vaknar. Du känner dig som en börda för dina nära och kära eftersom de måste se efter dig. Du känner att människor bedömer dig. Du går igenom galna humörsvängningar på grund av ditt blodsocker. Det är en enorm emotionell berg-och dalbana. Dess liv där du är beroende av insulin för att överleva. Det är en återhållsamhet. Du känner att ingen förstår dig. Det är ett stort ansvar, du måste växa upp snabbare och lära dig att ta hand om dig själv. Människor inser inte alltid att det är en sjukdom som i värsta fall kan döda dig. Men förhoppningsvis är det inte en livslång kamp. Jag hoppas att de hittar ett botemedel. Och förhoppningsvis behöver vi inte en dag förklara hur svårt livet med diabetes är, utan hur livet utan typ 1-diabetes är.

  • Mitt liv.

    Mitt liv. Mitt val. Diabetes kan förändra min kropp, men jag väljer mitt liv. Jag väljer att sluta fred. Jag väljer att acceptera. Jag väljer att ha mod. Jag väljer att bygga vänskap. Jag väljer att värna om fina minnen. Jag väljer att tro på hopp. Jag väljer att välkomna kärlek. Jag väljer att vilja ha mitt liv.

    Känn frihet, mitt liv.

  • 10 saker du aldrig bör säga till en typ 1 diabetiker

    1. “Du ser inte ut som en diabetiker….”

    Exakt hur ser en diabetiker ut?

    2. “Du har åtminstone inte cancer…!”

    Skulle det få mig att må bättre, eller?

    3. “Jag har sockerfri…”

    Min bukspottkörtel är trasig, inte mina smaklökar.

    4. “Gör det inte ont att ta sprutor?”

    Nej, det känns som att bli slickad av en katt.

    5. “Typ 1 diabetes… är det den farliga varianten av diabetes?”

    Finns det någon bra diabetes?

    6. “Insulinpumpen tar hand om allting, visst?”

    Fel!

    7. “Om du äter hälsosammare och tränar mer så blir du bättre”.

    Om träning botade diabetes. Då skulle jag ha en cykel fäst vid min rumpa dygnet runt.

    8. “Hur kan du ha diabetes, du är inte fet”

    Diabetes typ 1 har ingenting med övervikt att göra.

    9. “Du borde inte äta det där!”

    En vuxen person med diabetes bestämmer själv vad hen ska äta. Det är deras liv, deras kropp och deras ansvar att hantera sjukdomen. På sitt eget sätt!

    10. “Är du inte orolig för att du ska dö?”

    En person med diabetes hanterar undermedvetet döden hela tiden. De behöver inte påminnas om att de har ett tillstånd som kan döda dem. Om inte diabetikern i fråga själv tar initiativet och vill prata om det.

  • Att ha en kronisk sjukdom

    Jag tror att en av de värsta delarna av att ha en kronisk sjukdom är hur det ibland bara krossar dig. Du kan ha flera dåliga dagar i rad och hantera det ganska bra. Men efter ett visst antal dåliga dagar kommer du till en punkt när du inte längre orkar. Efter en tid av otröstlig sorg tar du dig äntligen upp på cykeln igen. För att du är illa tvungen.

    Att vilja leva ett bra och värdigt liv, trots diabetes, är en otroligt stark drivkraft. Ta med er den, för med tiden bli du fan i mig oövervinnerlig!

  • “Inte för medlidande”

    Jag önskar att fler förstod att jag inte diskuterar mina hälsofrågor för synd, sympati eller uppmärksamhet. Jag önskar att folk inser att jag pratar om det eftersom det är en stor del av mitt liv, oavsett om jag vill det eller inte. Jag delar med mig för att hjälpa andra som har samma problem. Att informera. Att utbilda. Att vara saklig. Att förklara.

    Inte för medlidande.

    För det här!

    Jag är inte en dålig, svag, lat eller trasig person. Jag är en person som hanterar en svår och kronisk sjukdom. Som det inte finns något botemedel mot.

  • Ganska stor motivation

    När någon upptäcker att jag har diabetes och säger “OMG, hur orkar du ta sprutor varje dag?” Ja jag har inget val. Om jag inte gör det, dör jag. Ganska stor motivation.

    Så vidriga och arroganta svar brukar jag kanske inte ge, även om jag ofta tänker i de banorna. I bland blir man lite trött, liksom.

    Men så länge folk inte har fördomar och gissar sig till vad diabetes är så blir jag inte irriterad. Fråga, det får man. Jag uppskattar faktiskt när någon frågar mig och min diabetes eftersom att jag kan bidra med bra och korrekt information.

    Okej? Kram.

    den 14 februari har jag levt med diabetes typ 1 i 18 år.

  • Snygga ryggsäckar från Gaston Luga

    Jam och jag i fredags. Och jag lovar; Vi hade ingen aning om att vi ägde lika ryggsäck. Jag fick min i tisdags och han sin i onsdags. Sjukt, jag vet. Däremot inte konstigt eftersom ryggsäckarna är GALET snygga!

    Gaston Luga heter märket och den här modellen heter PRÅPER VIT. Detaljrik, stilren och perfekt för att omfamna en “13” dator.

    Och självklart har jag fixat en rabattkod till er. Ange koden: diabetesmannen, så får du 10 % rabatt på ditt köp.

    En till svinbra grej: Just nu har Gaston Luga 20 % rabatt på hela deras sortiment, vilket innebär att ni får totalt 30 % rabatt på ert köp.

    Klicka här för att komma till deras hemsida!

    Trevlig kväll, hörs.

  • “Du borde ta bättre hand om dig själv”

    När mitt blodsocker blir lågt eller högt och någon säger ”du borde verkligen ta bättre hand om dig själv”.
    
    Det här är inte ett spel och det är inte kul för mig. Om det var så lätt skulle diabetes inte vara en allvarlig sjukdom. Jag kämpar varje dag och har gjort det sedan 2003. 
    
    Jag ska vara ärlig och säga; Att mina fem första år som diabetiker var ganska enkla. Jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket för att uppnå bra blodsockervärden. Jag hade en så kallad "smekmånad" på några år innan min diabetes började att jävlas med mig på riktigt. Ja, tyvärr - sjukdomen blir svårare att hantera med tiden. Det blir alltså inte lättare med tiden som en del tror. Inte för mig i alla fall. Jag har en avsevärd kunskap om diabetes, men det är inte alltid det spelar någon roll.
    
    Nyckeln, om du frågar mig,  är att lära sig hur din diabetes påverkar just dig och din kropp i olika situationer. T.ex. "Hur reagerar min diabetes efter ett gympass?" "Hur reagerar min diabetes efter en utekväll?" "Hur reagerar min diabetes när jag är arg eller ledsen?" Ett tips; Det är att skriva ner hur din kropp och diabetes reagerar vid olika aktiviteter eller efter vissa maträtter. Jag gjorde det i början.
    
    Det krävs full fokus och vinnarskalle 24/7, och den kampen klarar INGEN. Dygnet runt. År efter år. Det är tufft och jag är så jävla imponerad över ALLA diabetiker. För oftast står vi ändå där, som vinnare, i slutet av dagen. Och det är en otrolig bedrift!
    
    Och ni, det är inget att skämmas eller känna sig dålig för - om blodsockret är, ursäkta språket, åt helvete en dag. Vi måste tyvärr acceptera det, för vi har trots allt ett organ som inte fungerar. Det vore bara konstigt om vi alltid hade perfekta värden. 
    
    Jag försöker göra det bästa jag kan med en sjukdom som jag inte bad om.