• Kärlek

    Kärlek är ett ord som kan uppfattas på olika sätt. Kärlek är en djup känsla. Kärleken är i sig stabil, den slocknar sällan särskilt lätt. Kärleken är något att bygga livet på. Problemet är många tror att det är förälskelsen och passionen som är kärleken.

    Jag började tänka på det här med kärlek, det är något som kan ändra ditt liv till det bättre, men samtidigt leda dig till ett mörkt rum innan du ens anar det. Kärlek är något de flesta söker i sitt liv. Men är de verkligen kärleken i sig eller är man kär i kärleken? Det har nästan blivit en norm att man måste ha något i sitt liv för att leva lyckligt. Men vad hände med att först hitta sig själv och vara nöjd med det? Uppfatta mig inte fel, att ha någon vid sin sida och dela på vad livet har att erbjuda kan vara bland det bästa som finns. Men det ska inte definiera din lycka. Vad jag har lärt mig under senare tid är att ingen har rätt till din lycka, förutom du. En partner ska tillföra lycka i ditt liv, men samtidigt ska du vara bossen över det. Och ÄGA den! Det krävs mod när man inleder ett nytt förhållande, du lägger en stor del av dig och din tillit i någon annans händer. Det är som ett spel, ibland går det rätt men ibland kan man ha läst korten fel. Och det händer. Ibland blir förhållandet inte som man har tänkt och då är det inte värt att vara kvar och vara olycklig. Det är inte lätt att släppa någon, men samtidigt väger din lycka mer. Man vill hitta någon som vill lösa problemen och kämpa vid motgångar i ett förhållande istället för att borsta bort dem. Man måste hitta varandra halvvägs och kompromissa, en person kan inte ta allt ansvar i ett förhållande. För i mina ögon är detta inte kärlek längre. Kärlek är när man ser varandras brister men ändå säger att det är okej för ingen är perfekt.

    Du ska inte ge upp kärleken, men det ska inte vara det som värderar dig. Man bör inte tvinga den, för det är faktorn som gör kärleken så speciell. Plötsligt händer det och det tar dig med storm när du minst förväntar dig det. Men glöm aldrig kärlekens vikt. Älska dig själv för allt det goda du ser och acceptera dina brister och det faktum att du är ofullkomlig. Resten kommer att vara bra!

  • Thank you, Mom.

    Mom. Im sorry for all the bullshit I give you. Sorry for being annoying, rude, or mean to you. Im sorry for that I don’t say thank you enough. But thank you for everything. Thank for you putting up with me, thank you for being there for me trough everything. Thank you for always loving me and thank for never leaving my side. I love you Mom. You´re the best!

    Take care of your mom, and the rest of family.



  • One of the saddest things

    I think one of the saddest things is when two people really get know each other: Their secrets, their fears, their favorite things, what they love, what they hate, literally everything, and then they go back to being strangers. It’s  like you have walk past them and pretend like you never knew them, never even talked to them before, when really, you know everything about them.

  • Our love

    Texts I never published’

    I miss you. But more than that, I miss myself. I miss who I was around you. I miss those laughs we had together. I miss everything. The good and the bad. I miss those conversations that we had. More than everything, I miss my smile. That smile that only exist around you, even at times i really didn’t want to smile. I miss seeing you. Just seeing you would make my day, even if it was just on a video chat. I miss your morning videos from the car when you drink coffee and smile in to the camera, that made me happy. I miss hearing your voice. Those late night phone conversations, and falling asleep on the phone. I miss that. So badly. I miss having my best friend, someone i could tell my deepest secrets to, someone i could trust with anything, and i know you would never judge me and you would accept me for me. I miss telling you things I couldn’t tell other people. I miss making fun of each other. Losing you is losing my best friend. Is losing the person that truly made me happy. I’ve lost many people in my life and many people have walked in and out my life but honestly you’re one of the only people I’ve really wanted to stick around. You changed my perspective on love.

    I love you. And believe me, I will always do that, even if i don’t want to.

  • Vänner & Espresso martini

    Det här är en fin person, på riktigt. Genuin, snäll, bryr sig om andra samt visar uppskattning och förmedlar vad faktiskt vänskap är och innebär. Jag är tacksam, tacksam över att ha en sådan person i mitt liv, att kunna luta sig tillbaka och faktiskt ha någon som bryr sig om en och tycker om mig för den jag är.

    Man kan omöjligt tycka om alla här i världen, men att ge alla en ärlig chans har alltid varit mitt livsmotto och så länge man är GENUIN, oavsett om jag tycker om personen eller inte, så har hen vunnit min respekt. Jag älskar personer som vågar vara sig själva till 110%. Alla är vi olika men förtjänar respekt för den människa vi är, oavsett smal, tjock, städare, advokat, diabetiker. Ja, ni förstår vad jag menar?

    Desto mer “skit” jag har hört om en person, desto mer intresserad blir jag. “Varför har den här personen ett bra/dåligt rykte”?Varför är hen framgångsrik”? “Varför säger hen si och så”? Ja, det uppstår många frågor kring en sådan person, och jag vill veta allt om hen oavsett om jag gillar personen eller inte.

    //Diabetesmannen.

  • Tack, vänner.

    Jag måste verkligen tacka för all fin respons som jag fick efter mitt inlägg: Ett känslomässigt litet helvete”. Det går verkligen rakt in i hjärtat, ska ni veta. En blogg utan personlighet och djup är i mina ögon ganska ointressant och därför har jag valt att blotta mig själv när det kommer till kärlek, psykisk ohälsa och diabetes.. Att enbart visa upp dyra resor, snygga kläder och god mat är inget som gör mig upphetsad, för det är bara yta.. En del tycker att jag kan vara lite väl negativ i bland och då får de gärna tycka det, för jag bryr mig inte – längre. Förut kunde jag bli väldigt provocerad av minsta lilla negativa kommentar och jag antar att det hade med åldern att göra. Jag var trots allt 19 år när jag startade den här bloggen och vid den tidpunkten var jag en extremt osäker person som sökte bekräftelse och för att vara helt ärlig och självkritisk: Jag var en usel bloggare då! Nu ska det mycket till om någon ska lyckas “jävlas” med min självkänsla. Däremot blir jag oerhört glad över alla kommentarer, DM:S och mail, så stort tack för det. Ni är fina!

    Våga vara er själva oavsett vad andra tycker. Om du inte tror på dig själv kommer ingen annan heller att göra det. Stå på er och ta ingen skit!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • “Ett känslomässigt litet helvete”.

    Att bli kär är ofta ett litet känslomässigt h*lvete, jag vet. 

    Men en dag träffade jag någon som fick mig att totalt omvärdera min syn på kärlek. Jaha, det var så här det skulle vara? 

    Hur kan ens denna person existera? Miljarder spermier, ägg och slumpartade händelser har lyckats skapa just den här människan – som dessutom är helt perfekt för mig? Och kär i mig tillbaka?

    Det är nästan för bra för att vara sant.

    Att bli kär i rätt person kan oftast kännas som en helt oväntad händelse. 

    Jag var ju inte beredd. Hon bara stod där, på Strandhotellet, i Öregrund – och serverade hotellets gäster kall Mariestad medan jag gick runt i tenniskläder, drack sportdryck och iakttog henne. Hon var fin att titta på och hennes sprudlande energi och vackra leende fick mig, även om det låter lite klyschigt, att bli förälskad. Hon hade någonting speciellt. Så, Jag blev alltså förälskad i en person jag aldrig hade pratat med. Ja, det blev jag. Att jag sedan skulle bli kär i henne var det ingen tvekan om, jag kände det direkt. Hon var precis den jag trodde att hon skulle vara, fast bättre. Hon var skräddarsydd för mig!

    Vi var verkligen bra för varandra. Hon såg mig och jag henne. Varje gång med henne kändes som den första, hon överraskade alltid med någonting nytt av sig själv och hela tiden blev jag häpen över just det, att hur kan en människa vara så intressant, spännande och kittlande? Det tog liksom aldrig slut. Hon var mitt livs kärlek och min bästa vän, och så kommer jag nog alltid att känna.

    Tidigare har jag varit skeptiskt inställd till förhållanden. Ville jag ens ha ett? Och när jag väl träffade någon jag blev förälskad i tvivlade jag alltid på ifall jag ville vara med den andra i en längre tid. 

    I tidigare kärleksrelationer har jag ofta hållit saker för mig själv och inte känt mig bekväm med att dela med mig av mina djupaste tankar och hemligheter. Kommer hon att döma mig? Skratta åt mig? Ja, det är nog bäst att vara tyst. 

    Denna gång var det helt annorlunda. Jag ville att hon ska veta precis allt om mig, och jag ville veta allt om henne. För att jag visste att vi kommer att förstå varandra.  

    Jag behövde inte undra över vad hon egentligen kände för mig. För det märktes. På vad hon sa, hur hon var mot mig, hur hon tog på mig.

    Tidigare har jag tänkt på förhållanden som fängelser där man inte får något eget utrymme. Vem vill aktivt begränsa sitt eget liv liksom? Som singel har jag i hemlighet tyckt lite synd om alla par som lever så instängt och trist. Så vill jag aldrig ha det.

    När man blir kär i rätt person börjar man känna sig hoppfull inför framtiden.

    I mina tidigare förhållanden fanns det hela tiden en underliggande känsla av att det ändå skulle ta slut. Inte nu, men någon gång i en framtid inte allt för långt bort. Ofta hade jag ett behov av att fly tillbaka till singellivet. 

    Men med den här personen kändes ett “liv tillsammans” inte längre som en obehbaglig tanke. Det finns ju ingen annan jag hellre vill vara med, och ingen annan som får mig att må lika bra. 

    Kärlek, Joakim.

  • ‘Vi ses på Doggen’.

    Det finns många ställen jag gillar i Uppsala, men jag har mitt favoritställe och det är Dog Bar. Jag har varit med från början och sett hur stället har utvecklats dag efter dag, månad efter månad. Det är få ställen som har så mycket karaktär som Dog Bar och om det är något de har lyckats extra bra med så är det mixen av människor. Det är en otrolig blandning vilket bara innebär en sak: Att alla känner sig välkomna, på Dog Bar får och kan man vara sig själv, oavsett om du arbetar som mäklare eller städare. Här umgås man tillsammans och dålig stämning existerar inte. Har du ingen dryckeskamrat för dagen, då hittar du någon i baren.

    Jag hänger på Dog Bar fyra till fem gånger i veckan och har gjort det sedan? Jag vet inte hur länge, och jag har aldrig varit med om att någon har bråkat eller spridit dålig stämning. Fantastiskt, inte sant? Det tycker jag att vi firar med en HOF och Branca Menta! Vi ses på Doggen, skål!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • ‘Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först’.

    Alla har vi någon kompis som har försvunnit. Försvunnit in i en relation och fastnat där. Och det är ju tråkigt, eller är det så det ska vara i vuxen ålder? Ska man lägga det “andra” livet åt sidan helt? Tänker främst på kompisar, karriär och nöjesliv? Det tycker inte jag. Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först hela tiden för den viktigaste personen i ens liv är en själv. Så länge min partner visar mig kärlek, respekt och uppskattning så är jag helt okej med att hon har ett “eget”liv också, där hennes drömmar får uppfyllas.

    Att vara bästa kompis med sin partner tror jag är en stor fördel, och det har hänt mig en gång. Vi var bra tillsammans – ett team, som alltid samarbetade och stöttade samt kommunicerade med varandra som två bästa vänner och inte som ett trött gammalt par. Vi hade bra energi och hade alltid nära till skratt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde så länge vi var med varandra, det blev liksom aldrig tråkigt. Vi var lika men ändå så olika. Två personer med stor integritet men som respekterade och ville lära av varandra. Vi var väldigt intresserade och nyfikna av varandra och det slutade liksom aldrig att upphöra, för var och varannan dag fick jag se nya och spännande sidor hos henne. Det fanns en stor och ömsesidig respekt bakom allt vilket var nyckeln till allt. Jag skämdes aldrig över något, utan kunde vara mig själv – hela tiden.

    En relation betyder inte att två personer ska bli en. Att ha sina egna vänner, intressen och en egen identitet är en viktig del i ett förhållande. Om din partner kan definiera sig själv utanför förhållandet är det ett gott tecken – håll hårt i den personen! Att radera sin egen identitet till förmån för en partner är däremot en rejäl varningsklocka, om du frågar mig. Man får aldrig tappa sig själv.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.