• “Inte för medlidande”

    Jag önskar att fler förstod att jag inte diskuterar mina hälsofrågor för synd, sympati eller uppmärksamhet. Jag önskar att folk inser att jag pratar om det eftersom det är en stor del av mitt liv, oavsett om jag vill det eller inte. Jag delar med mig för att hjälpa andra som har samma problem. Att informera. Att utbilda. Att vara saklig. Att förklara.

    Inte för medlidande.

    För det här!

    Jag är inte en dålig, svag, lat eller trasig person. Jag är en person som hanterar en svår och kronisk sjukdom. Som det inte finns något botemedel mot.

  • Ganska stor motivation

    När någon upptäcker att jag har diabetes och säger “OMG, hur orkar du ta sprutor varje dag?” Ja jag har inget val. Om jag inte gör det, dör jag. Ganska stor motivation.

    Så vidriga och arroganta svar brukar jag kanske inte ge, även om jag ofta tänker i de banorna. I bland blir man lite trött, liksom.

    Men så länge folk inte har fördomar och gissar sig till vad diabetes är så blir jag inte irriterad. Fråga, det får man. Jag uppskattar faktiskt när någon frågar mig och min diabetes eftersom att jag kan bidra med bra och korrekt information.

    Okej? Kram.

    den 14 februari har jag levt med diabetes typ 1 i 18 år.

  • Snygga ryggsäckar från Gaston Luga

    Jam och jag i fredags. Och jag lovar; Vi hade ingen aning om att vi ägde lika ryggsäck. Jag fick min i tisdags och han sin i onsdags. Sjukt, jag vet. Däremot inte konstigt eftersom ryggsäckarna är GALET snygga!

    Gaston Luga heter märket och den här modellen heter PRÅPER VIT. Detaljrik, stilren och perfekt för att omfamna en “13” dator.

    Och självklart har jag fixat en rabattkod till er. Ange koden: diabetesmannen, så får du 10 % rabatt på ditt köp.

    En till svinbra grej: Just nu har Gaston Luga 20 % rabatt på hela deras sortiment, vilket innebär att ni får totalt 30 % rabatt på ert köp.

    Klicka här för att komma till deras hemsida!

    Trevlig kväll, hörs.

  • “Du borde ta bättre hand om dig själv”

    När mitt blodsocker blir lågt eller högt och någon säger ”du borde verkligen ta bättre hand om dig själv”.
    
    Det här är inte ett spel och det är inte kul för mig. Om det var så lätt skulle diabetes inte vara en allvarlig sjukdom. Jag kämpar varje dag och har gjort det sedan 2003. 
    
    Jag ska vara ärlig och säga; Att mina fem första år som diabetiker var ganska enkla. Jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket för att uppnå bra blodsockervärden. Jag hade en så kallad "smekmånad" på några år innan min diabetes började att jävlas med mig på riktigt. Ja, tyvärr - sjukdomen blir svårare att hantera med tiden. Det blir alltså inte lättare med tiden som en del tror. Inte för mig i alla fall. Jag har en avsevärd kunskap om diabetes, men det är inte alltid det spelar någon roll.
    
    Nyckeln, om du frågar mig,  är att lära sig hur din diabetes påverkar just dig och din kropp i olika situationer. T.ex. "Hur reagerar min diabetes efter ett gympass?" "Hur reagerar min diabetes efter en utekväll?" "Hur reagerar min diabetes när jag är arg eller ledsen?" Ett tips; Det är att skriva ner hur din kropp och diabetes reagerar vid olika aktiviteter eller efter vissa maträtter. Jag gjorde det i början.
    
    Det krävs full fokus och vinnarskalle 24/7, och den kampen klarar INGEN. Dygnet runt. År efter år. Det är tufft och jag är så jävla imponerad över ALLA diabetiker. För oftast står vi ändå där, som vinnare, i slutet av dagen. Och det är en otrolig bedrift!
    
    Och ni, det är inget att skämmas eller känna sig dålig för - om blodsockret är, ursäkta språket, åt helvete en dag. Vi måste tyvärr acceptera det, för vi har trots allt ett organ som inte fungerar. Det vore bara konstigt om vi alltid hade perfekta värden. 
    
    Jag försöker göra det bästa jag kan med en sjukdom som jag inte bad om.

  • Diabetiker avsvimmad – personer filmar i stället för att hjälpa

    Polisen Södermalm:

    “Lägg ut, lägg ut!! Flera patruller larmas till Hornstull där en man påträffats medvetslös på marken i regnet. Två patruller kommer först och konstaterar andning och puls. De påbörjar vårdande åtgärder i väntan på ambulans. Då vi kommer som tredje patrull möts jag först av personer som dels står i vägen för oss men även står och filmar i olika appar. När jag kliver ur bilen går jag via en av personerna och i förbifarten frågar jag om personen själv tycker det är lämpligt att filma någon som råkat ut för en olycka. Personen blir tyst, plockar ner mobilen och lunkar från platsen.Det är inte bara högst olämpligt utan även olagligt att filma för att sprida material på personer som befinner sig i utsatta situationer. Det tål tydligen att upprepas. Brottet den som filmar gör sig skyldig till är olaga integritetsintrång och kan ge böter eller fängelse. När det gäller personen på marken så var det en diabetiker som hade för högt socker, så kallad hyperglykemi. Efter vård på sjukhus är personen helt återställd. Vill du bli bättre på sjukdomen diabetes rekommenderar jag: https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/Det var veckans pekpinne, imorgon tar vi nya tag med gott humör igen!”

    //Linus (texten redigerad för förtydligande)

    Hur svårt är det egentligen att vara en bra medmänniska? Ser man någon som ligger på marken, avsvimmad eller inte, så går man väl för fan fram och frågar hur personen mår? Och det spelar ingen roll om personen i fråga är diabetiker, narkoman eller någonting annat. Du hjälper personen, oavsett! Jag trodde sånt här var inprogrammerat i varje människa ( eller nej, men jag önskar att det vore så ). Blir ledsen. Oerhört ledsen av att läsa sånt här.

  • Så hanterar du ditt barn med diabetes typ 1

    Om ditt barn har diagnostiserats med typ 1 diabetes kan du känna dig chockad, ledsen eller till och med arg eller skyldig till en början – känslor som är helt normala.

    Se till att prata med ditt barn på ett åldersanpassat sätt och alltid säga sanningen. Barn som har diagnosen diabetes kan känna att de har gjort något för att ha orsakat sjukdomen. Det är viktigt för föräldrar att göra det klart (särskilt för yngre barn) att det inte är så.

    Se till att ditt barn vet att diabetes inte försvinner och att det är OK att känna sig ledsen eller upprörd över sjukdomen. Uppmuntra ditt barn att prata om det öppet. Diskutera också diabetesdiagnosen med dina andra barn, som kan vara avundsjuka på den extra uppmärksamhet som deras syskon får eller är bekymrad över att utveckla diabetes själva.

    Var positiv. Betona att ni tillsammans kan få diabetes under kontroll. Undvik att använda ord som “fusk” och “att vara dålig” om ditt barn avviker från diabeteshanteringsplanen. Samarbeta i stället. Prata med varandra.

    Barn på grundskolan bör koppla ett grepp om sin diabetes och sköta sjukdomen på egen hand, men behöver fortfarande föräldraengagemang. Var stödjande, men var inte överdriven och överbeskyddande. Ditt barn ska gradvis ta ansvar för sin egenvård.

    Det här är tufft, jag vet. Prata ihop er med ert diabetesteam och jobba tillsammans hela tiden. 

    Det är här ni lägger grunden över hur ditt barn kommer att hantera sjukdomen i framtiden. 

  • Veteran i sammanhanget

    Jag är en veteran i sammanhanget. 2009 startade jag min blogg. Och jag har alltid bloggat under namnet ´diabetesmannen`. Diabetesmannen.blogg.se var min första adress. Sedan blev jag värvad till nyheter24, därefter improveme och sedan finest. Och nu; inspoguide! Om jag inte minns helt fel så har jag skrivit runt 8000 blogginlägg sedan jag började. Helt galet! Tyvärr har många inlägg gått förlorade på grund av att någon klantig tekniker på min föregående portal inte säkerhetskopierade allt mitt material. Jag har varit väldigt bitter över det, både personligen och för att jag vet att många av mina läsare använder min blogg som ett slags uppslagsverk. Diabetesmässigt.

    Jag är väl medveten om att det här med att blogga inte är lika stort längre. Youtube har mer eller mindre tagit över helt. Rörligt material är svinkul och jag har många gånger tänkt tanken, att starta en kanal. Eller ja, i och för sig så har jag en kanal som heter ‘diabetesmannen’, men som har varit inaktiv under många år. Tror jag startade den 2010, typ. Men med åren har jag inte riktigt tyckt om att stå i centrum vilket så klart är dubbelmoral från min sida eftersom jag under 10 års tid har spelat huvudrollen på min blogg. Jag både gillar och ogillar min känslosamma utveckling. Det positiva är att jag uppskattar små saker och bryr mig mer om mina medmänniskor. Och det negativa är känslan av att inte räcka till. Inget jag gör eller skriver håller måttet, enlig mig själv. När jag var mellan 20-25 var allt guld och gröna skogar och jag brydde mig inte ett skvatt om vad andra tyckte och tänkte om mig, utan jag körde bara på och kanske var det just det som gjorde att jag drev en av Sveriges största bloggar under 2014-2015, kanske? För det är lite så det fungerar i den här hjärtlösa branschen ( haha ), att man inte ska låta sig provoceras och bli kränkt, för då blir man inte långvarig. Man ska bara köra på och sedan skita i resten, det är lite så det är. Och dit vill jag hitta tillbaka.

    Ha en fantastisk lördag!

  • Nekad att gå före i kön – trots lågt blodsocker

    Man blir ledsen när det inträffar, men kan egentligen inte klandra någon även om jag personligen tycker att det är djupt omoraliskt!

    Jag pratar givetvis om att ha civilkurage och vara en bra medmänniska. Det är för mig en ren självklarhet. Ser jag någon som är i behov av hjälp, oavsett vem det är, så gör jag allt i min makt för att hjälpa personen. 

    Tidigare i kväll drabbades jag av ett blodsockerfall, ett kraftigt sådant. Från 08-tiden till 17 ungefär låg jag mellan 5 och 8 vilket jag är väldigt nöjd över. Det var längesen som jag låg så bra och stabilt under en hel dag. Men sedan började blodsockret att stiga, med en jäkla fart. Från 8,6 i BS till 20,4 inom loppet av en timme. Anledning? Adrenalinkick på grund av en ’stressig’ promenad samt för lite insulin till middagen. Ibland reagerar kroppen annorlunda. Dagens middag bestod av lövbiff med ris och curry vilket är en maträtt jag ätit säkert 1000 gånger under mina 17 år som diabetiker. Och då kan man ju tänka sig att jag borde veta exakt hur jag ska dosera? ICKE! Bara för att doseringen till just den maträtten föregående vecka var perfekt så innebär det tyvärr inte att samma dos blir identiskt med hur kroppen reagerar idag. Det är så många andra faktorer som spelar in; Har jag sovit dåligt? Motionerat mindre? Är jag glad eller ledsen? Har jag en infektion i kroppen?

    Tro det eller ej, men allt sånt spelar in i en diabetikers liv. Man är sin egna testperson när man lever med diabetes.

    Så innan ni klandrar en diabetiker för att missköta sig bara för att hen t.ex. har ett högt blodsockervärde, så vill jag att ni tänker till. INGEN diabetiker missköter sig med flit. Att vara trött, utmattad och ledsen över sin sjukdom som ofta resulterar i att värdena blir lidande, är en helt annan sak. Ibland är det tufft och även fast man tar sina sprutor och kollar sitt blodsocker så är det inte alltid att kroppen vill samarbeta. Det vore egentligen bara konstigt om vi diabetiker hela tiden, dygnet runt, skulle ha lika värden som en icke-diabetiker. Diabetes är trots allt en livshotande sjukdom som kan och är jobbig att leva med. Jag klarar det men har och tar många smällar längs vägen.

    Nu gled jag lite bort från ämnet – att vara en bra medmänniska.

    Som jag tidigare sa drabbades jag av blodsockerfall under eftermiddagen. Från 20 till 10 till 2,2 under loppet av en timme. Och eftersom jag var aktiv ( var ute och gick ) när detta hände så slog insulinet snabbt och ”kraftfullt”. Jag kände hur orolig och svag min kropp började bli. Det är väldig sällan som jag har lågt blodsocker av den anledningen att jag är livrädd för det. Ligger hellre lite högt. För 10 år sedan var jag nära att stryka med på grund av lågt blodsocker. Då hade jag 0,4 och var knappt vid medvetande. Mitt värsta diabetesminne – någonsin. Det har ärrat mig och skräcken för lågt blodsocker hänger fortfarande kvar även om det dem senaste åren har lättat lite.

    Svaghetskänsla. Skakiga händer. Spaghetti-ben. Kallsvettig. Oro & ängslan.

    Symtomen på lågt blodsocker varierar och upplevs olika beroende på hur lågt blodsockret är. Samt att det är individuellt, från diabetiker till diabetiker. Men ovanstående är vad jag upplevde just idag.

    Allt som oftast har jag alltid någonting sött med mig, men idag hade jag inte det av den anledningen att jag visste att jag skulle vistas i närheten av både matbutiker, kiosker och restauranger. Avskyr verkligen att gå runt med grejer i fickan.

    3,9 visade min Freestyle Libre när jag var ungefär 2-3 minuter från Ica. Paniken, oron och rädslan började smyga sig på. Det gäller att försöka ta det lugnt i sådana här situationer vilket är lättare sagt än gjort, främst när man är ensam. Alla möjliga tankar far igenom huvudet. ”Tänk om jag svimmar nu och någon injicerar insulinet i mig som jag har i fickan”? Det skulle med stor sannolikhet innebära döden. När du har lågt blodsocker ska absolut INTE något insulin injiceras. Personen behövt snabbt något sött. Lägg det på minnet.

    Nu var jag på Ica och gick med snabba steg mot läskavdelningen. Jag roffade åt mig en 1,5 liters Pepsi ( INTE pepsi Max, som det är sötningsmedel i ), utan vanlig Pepsi som innehåller socker och som kommer att höja mitt blodsocker snabbt.

    Nu hoppades jag bara på att det inte skulle vara så mycket kö. Nu visade libren nämligen 2,2 och då börjar det minst sagt bli bråttom. 

    Det är tre personer framför mig och ingen av dom har speciell mycket i sina korgar. Jag vill helst inte be om att få gå före någon även om jag verkligen inte har svårt att fråga om det, för tro mig, det har hänt många gånger. 

    Nu stod jag tvåa i kassakön och jag försökte verkligen men kände inte för att leka och utmana min sjukdom mer, utan frågade personen framför mig som var i 35 års åldern om jag kunde få gå för och betala för min Pepsi. Jag berättade, snabbt, informativt och kortfattat att jag hade diabetes och var i behov av något sött snabbt och frågade artigt om jag fick gå före hen. Jag skulle verkligen uppskattade det, sade jag. Och vad tror ni hen säger? ´Du får väl vänta på din tur och börja ta din medicin bättre, en minut klarar du av att vänta”. 

    Jag blev så chockad över detta att jag nästan tror att blodsockret  började stiga igen ( haha ). För om jag säger så här: när jag har lågt blodsocker så syns det på 10 meters avstånd. Jag beter mig ganska oroligt och ser allmänt rädd och ledsen ut. Ofta stammar jag fram orden samt svettas något oerhört. Trots detta och min förklaring så lät hen inte mig gå före. Och vad jag kunde uppfatta så hade inte den här personen bråttom eller hade köat speciellt länge. Det var ganska lugnt på Ica just då.

    Som jag tidigare har sagt; jag begär eller kräver inte att alla i hela världen läser på om diabetes och lär sig hur sjukdomen fungerar, men när någon, oavsett sjukdom, kommer fram till dig och ber om hjälp så kan du väl åtminstone ta personen på allvar och lyssna. Var den medmänniska du själv skulle vilja möta när du är i behov av hjälp. 

    Nu gick det bra den här gången men sånt här gör mig så ledsen och besviken. 

    ( Psst.. Boka en memmo av mig för ett personligt videomeddelande med något värmande, motiverande eller inspirerande till någon du har nära! Kanske har din son eller dotter en jobbig period med sin diabetes och behöver en peppande och glad hälsning. Ingen förfrågan är dum

    Klicka här! )

  • 17 år som diabetiker

    Igår ( 14/2 ) ”firade” jag och min diabetes 17 år tillsammans. Jag vet, visst är det ironiskt att jag fick min diagnos på alla hjärtans dag?

    Jag är så tacksam över att må så pass bra som jag ändå gör, för det ska grundarna veta, att jag inte har haft jättebra hba1c-värden de senaste åren. Att kombinera livet och diabetes är en enorm utmaning, som tär på en både psykisk och fysiskt. Och man har liksom aldrig något val. Det är ett måste att ta hand om sin sjukdom, för annars går det till slut illa. Det är sanningen. När kroppen vägrar att samarbeta även fast man inte gör någonting fel, som t.ex: att kroppen inte svarar som den ska och brukar göra på insulinet. Då blir det kämpigt. Man är tvungen att titt som tätt hitta nya vägar i sin behandling. Mina fem första år som diabetiker var faktiskt ganska enkla, men efter det så började min diabetes bli som ett olöst pussel där det alltid saknades några bitar.

    Man spelar två huvudroller som diabetiker: Läkare och testperson. För det är så det är. Man testar sig fram. Mixtrar med insulindoserna efter hur livet artar sig och mycket därtill. Det låter konstigt, kanske? Men diabetes sägs vara en av världens mest krävande sjukdomar, när det kommer till egenbehandling. Det finns t.ex. ingen läkare i hela världen som kan säga hur just DU ska leva för att må som bäst i din diabetes. Det är så otroligt individuellt vilket måste vara förödande för sjuksköterskor och läkare. Att de inte kan få ut maximalt av deras kompetens.

    Gårdagen ( tidigare i kväll ) spenderades med Jax och Nikita. De bjöd in mig på rom och rödtjut. Fina kompisar, som tänker på mig som singel. Tack för en trevlig kväll!

    Ha en fanatiskt helg!

  • “Vad ska jag göra om en diabetiker plötsligt börjar mår dåligt?”

    Det mest troliga är att personen drabbats av för lågt blodsocker.

    Jag säger alltid ‘lågt blodsocker’ men andra diabetiker använder även ord som känning, insulinkänning, hypoglykemi, sockerfall. Allt detta har samma betydelse – lågt blodsocker!

    Vanliga symtom: Blekhet, skakningar i händer, hunger, svettningar, irritation, oro & ängslan och svårt med koncentrationen. Är du riktigt låg kan även talet och synen försämras.

    Det bästa är om du kan mäta blodsockret. Om inte? Ge personen något sött att dricka eller äta. Vanlig läsk, honung, godis och druvsocker är ett otroligt effektivt sätt att få upp blodsockret med. Honung är mitt bästa tips, då det är väldigt enkelt att få ner. Att gnida in honung i tandköttet har jag personligen gjort under flera år, när blodsockret har varit för lågt.

    Ge ALDRIG insulin! Om personen inte kan svälja ska du inte ge något att äta eller dricka. Ring 112 för att få råd om hur du ska göra.

    Väldigt många tror nämligen att man ska ge en diabetiker en spruta med insulin när de mår dåligt ( har lågt blodsocker ) vilket jag säkert också hade trott om jag inte haft diabetes. Så, jag klandrar er absolut inte. Det är inte lätt att hålla koll på sjukdomar som man inte har någon relation till. Och därför reder jag ut detta nu:

    För höga blodsockervärden kan till exempel uppstå om man äter för mycket i förhållande till den mängd insulin man tar. Omvänt blir blodsockret för lågt om man äter för litet i förhållande till hur mycket insulin eller att man ansträngt sig ovanligt mycket.

    Är ni med? Att ge en person med diabetes insulin när de har lågt blodsocker kommer att bidra till fruktansvärda konsekvenser. Det kan i värsta fall innebära döden.

    Okej. En gång till.

    Har en diabetiker lågt blodsocker, då behöver hen något sött att äta.

    Har en diabetiker högt blodsocker, då behöver hen korrigera genom att injiera insulin. Vi tar insulin till varje måltid, för att kunna ta emot det vi äter.