Du har ungefär 5-6 sekunder på dig att göra ett första intryck. En person som ser glad ut, ler och sprider energi är något som blir ihågkommet. Så upp med mungiporna. Underskatta inte heller vad ditt yttre kan göra för intrycket. Håll dig ren, fräsch och lämpligt klädd för sammanhanget så hjälper du nya bekantskaper att bilda sig en positiv uppfattning om dig innan du ens öppnat munnen.

Här kommer några enkla tips:

’Läs av rummet’

Väl framme bör du stanna upp och ta dig tid att läsa av festen. Iaktta med försiktighet så du inte framstår som en konstig stalker. Ser du personer du känner? Finns det samtal som ser intressanta ut? För att komma in naturligt i en konversation mellan en grupp personer kan du läsa av kroppsspråket.

Pinsam tystnad’

Blir det plötsligt pinsam tystnad? Prova så att ställa en fråga – helst av öppen karaktär, där svaret alltså inte kan bli ett ja eller nej. ’

’Rätt mindset’

Se inte en blivande kund i alla du träffar. Ingen vill bli såld till. Hitta istället gemensamma kopplingar, intressen och bekanta, se möjligheter och börja lära känna varandra, och ta det därifrån. Att nätverka är ingen quick-fix.

’Sex, religion, politik’

Personlig ska man gärna vara, det är bra att man får en känsla för vem du är, men generellt är detta ämnen som är bra att undvika med en person du aldrig träffat innan. Den typen av ämnen hör hemma i en rökig bar och inte på jobbminglet.

’Ha roligt’

Ha rolgit och släpp prestigen och var inte för snabb att döma. Du vet aldrig vem du springer på…

Kärlek är ett ord som kan uppfattas på olika sätt. Kärlek är en djup känsla. Kärleken är i sig stabil, den slocknar sällan särskilt lätt. Kärleken är något att bygga livet på. Problemet är många tror att det är förälskelsen och passionen som är kärleken.

Jag började tänka på det här med kärlek, det är något som kan ändra ditt liv till det bättre, men samtidigt leda dig till ett mörkt rum innan du ens anar det. Kärlek är något de flesta söker i sitt liv. Men är de verkligen kärleken i sig eller är man kär i kärleken? Det har nästan blivit en norm att man måste ha något i sitt liv för att leva lyckligt. Men vad hände med att först hitta sig själv och vara nöjd med det? Uppfatta mig inte fel, att ha någon vid sin sida och dela på vad livet har att erbjuda kan vara bland det bästa som finns. Men det ska inte definiera din lycka. Vad jag har lärt mig under senare tid är att ingen har rätt till din lycka, förutom du. En partner ska tillföra lycka i ditt liv, men samtidigt ska du vara bossen över det. Och ÄGA den! Det krävs mod när man inleder ett nytt förhållande, du lägger en stor del av dig och din tillit i någon annans händer. Det är som ett spel, ibland går det rätt men ibland kan man ha läst korten fel. Och det händer. Ibland blir förhållandet inte som man har tänkt och då är det inte värt att vara kvar och vara olycklig. Det är inte lätt att släppa någon, men samtidigt väger din lycka mer. Man vill hitta någon som vill lösa problemen och kämpa vid motgångar i ett förhållande istället för att borsta bort dem. Man måste hitta varandra halvvägs och kompromissa, en person kan inte ta allt ansvar i ett förhållande. För i mina ögon är detta inte kärlek längre. Kärlek är när man ser varandras brister men ändå säger att det är okej för ingen är perfekt.

Du ska inte ge upp kärleken, men det ska inte vara det som värderar dig. Man bör inte tvinga den, för det är faktorn som gör kärleken så speciell. Plötsligt händer det och det tar dig med storm när du minst förväntar dig det. Men glöm aldrig kärlekens vikt. Älska dig själv för allt det goda du ser och acceptera dina brister och det faktum att du är ofullkomlig. Resten kommer att vara bra!

Mom. Im sorry for all the bullshit I give you. Sorry for being annoying, rude, or mean to you. Im sorry for that I don’t say thank you enough. But thank you for everything. Thank for you putting up with me, thank you for being there for me trough everything. Thank you for always loving me and thank for never leaving my side. I love you Mom. You´re the best!

I think one of the saddest things is when two people really get know each other: Their secrets, their fears, their favorite things, what they love, what they hate, literally everything, and then they go back to being strangers. It’s  like you have walk past them and pretend like you never knew them, never even talked to them before, when really, you know everything about them.

Det här är en fin person, på riktigt. Genuin, snäll, bryr sig om andra samt visar uppskattning och förmedlar vad faktiskt vänskap är och innebär. Jag är tacksam, tacksam över att ha en sådan person i mitt liv, att kunna luta sig tillbaka och faktiskt ha någon som bryr sig om en och tycker om mig för den jag är.

Man kan omöjligt tycka om alla här i världen, men att ge alla en ärlig chans har alltid varit mitt livsmotto och så länge man är GENUIN, oavsett om jag tycker om personen eller inte, så har hen vunnit min respekt. Jag älskar personer som vågar vara sig själva till 110%. Alla är vi olika men förtjänar respekt för den människa vi är, oavsett smal, tjock, städare, advokat, diabetiker. Ja, ni förstår vad jag menar?

Desto mer ”skit” jag har hört om en person, desto mer intresserad blir jag. ”Varför har den här personen ett bra/dåligt rykte”? ”Varför är hen framgångsrik”? ”Varför säger hen si och så”? Ja, det uppstår många frågor kring en sådan person, och jag vill veta allt om hen oavsett om jag gillar personen eller inte.

//Diabetesmannen.

// Diabetesmannen

Jag måste verkligen tacka för all fin respons som jag fick efter mitt inlägg: “Ett känslomässigt litet helvete”. Det går verkligen rakt in i hjärtat, ska ni veta. En blogg utan personlighet och djup är i mina ögon ganska ointressant och därför har jag valt att blotta mig själv när det kommer till kärlek, psykisk ohälsa och diabetes.. Att enbart visa upp dyra resor, snygga kläder och god mat är inget som gör mig upphetsad, för det är bara yta.. En del tycker att jag kan vara lite väl negativ i bland och då får de gärna tycka det, för jag bryr mig inte – längre. Förut kunde jag bli väldigt provocerad av minsta lilla negativa kommentar och jag antar att det hade med åldern att göra. Jag var trots allt 19 år när jag startade den här bloggen och vid den tidpunkten var jag en extremt osäker person som sökte bekräftelse och för att vara helt ärlig och självkritisk: Jag var en usel bloggare då! Nu ska det mycket till om någon ska lyckas ”jävlas” med min självkänsla. Däremot blir jag oerhört glad över alla kommentarer, DM:S och mail, så stort tack för det. Ni är fina!

Våga vara er själva oavsett vad andra tycker. Om du inte tror på dig själv kommer ingen annan heller att göra det. Stå på er och ta ingen skit!

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Det finns många ställen jag gillar i Uppsala, men jag har mitt favoritställe och det är Dog Bar. Jag har varit med från början och sett hur stället har utvecklats dag efter dag, månad efter månad. Det är få ställen som har så mycket karaktär som Dog Bar och om det är något de har lyckats extra bra med så är det mixen av människor. Det är en otrolig blandning vilket bara innebär en sak: Att alla känner sig välkomna, på Dog Bar får och kan man vara sig själv, oavsett om du arbetar som mäklare eller städare. Här umgås man tillsammans och dålig stämning existerar inte. Har du ingen dryckeskamrat för dagen, då hittar du någon i baren.

Jag hänger på Dog Bar fyra till fem gånger i veckan och har gjort det sedan? Jag vet inte hur länge, och jag har aldrig varit med om att någon har bråkat eller spridit dålig stämning. Fantastiskt, inte sant? Det tycker jag att vi firar med en HOF och Branca Menta! Vi ses på Doggen, skål!

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Alla har vi någon kompis som har försvunnit. Försvunnit in i en relation och fastnat där. Och det är ju tråkigt, eller är det så det ska vara i vuxen ålder? Ska man lägga det ”andra” livet åt sidan helt? Tänker främst på kompisar, karriär och nöjesliv? Det tycker inte jag. Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först hela tiden för den viktigaste personen i ens liv är en själv. Så länge min partner visar mig kärlek, respekt och uppskattning så är jag helt okej med att hon har ett ”eget”liv också, där hennes drömmar får uppfyllas.

Att vara bästa kompis med sin partner tror jag är en stor fördel, och det har hänt mig en gång. Vi var bra tillsammans – ett team, som alltid samarbetade och stöttade samt kommunicerade med varandra som två bästa vänner och inte som ett trött gammalt par. Vi hade bra energi och hade alltid nära till skratt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde så länge vi var med varandra, det blev liksom aldrig tråkigt. Vi var lika men ändå så olika. Två personer med stor integritet men som respekterade och ville lära av varandra. Vi var väldigt intresserade och nyfikna av varandra och det slutade liksom aldrig att upphöra, för var och varannan dag fick jag se nya och spännande sidor hos henne. Det fanns en stor och ömsesidig respekt bakom allt vilket var nyckeln till allt. Jag skämdes aldrig över något, utan kunde vara mig själv – hela tiden.

En relation betyder inte att två personer ska bli en. Att ha sina egna vänner, intressen och en egen identitet är en viktig del i ett förhållande. Om din partner kan definiera sig själv utanför förhållandet är det ett gott tecken – håll hårt i den personen! Att radera sin egen identitet till förmån för en partner är däremot en rejäl varningsklocka, om du frågar mig. Man får aldrig tappa sig själv.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Den här mannen ( lejonet!!! ) spelar i en helt egen liga, och det tror jag de flesta håller med om? Om du vill hitta något fel på honom, då får du nog leta ett tag. Han har skägget, håret, ögonen, blicken, attityden. Något som är lite extra anmärkningsbart är att han är ödmjuk också vilket inte alltid är så vanligt om man är lika snygg som Henke Lundqvist, främst inte om man är en nattklubbskille som får mycket uppmärksamhet av söta flickor. En annan hade ju gått runt på stan varje dag och visat upp sig, men det kanske bara är jag? Kanske, haha. Skämt å sido. Jag diggar den här mannen och har alltid gjort det. Han är en fin kille med glimten i ögat samt målmedveten och alltid hungrig på livet.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.