• Vad är egentligen diabetes?

    Jag ska förklara.

    Typ 1 diabetes är en kronisk, autoimmun sjukdom där kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt har upphört. Man vet ännu inte varför kroppens eget immunförsvar självangriper, dödar och förstör immunsystemet och de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist – något som kan ge allvarliga skador och i värsta fall dödlig utgång.

    Cellerna i kroppen behöver energi för att fungera. Energin transporteras i blodet framför allt i form av druvsocker. För att cellerna ska kunna ta upp sockret behöver de hormonet insulin. Insulin bildas i bukspottkörteln. Insulinet frisätts hela tiden i låg koncentration, men framför allt när du har ätit. Vid typ 1-diabetes har kroppens eget immunförsvar angripit cellerna i bukspottskörteln och förstört dem så att de inte längre kan tillverka insulin. När det inte finns insulin kan kroppens celler inte ta in blodsockret, utan det stannar kvar i blodet och blodsockernivån stiger.

    Jag vet, tråkig text – inte sant? Den säger mycket men samtidigt inte, eftersom man fortfarande inte vet vad som är orsaken till varför man får typ 1 diabetes. Och det förbryllar mig, för var och varannan dag tänker man: Varför just jag?

    Blodsocker just nu: 20,3.

    Köp din diabeteströja eller t-shirt – för en mer #öppendiabetes

    Klicka här!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Så kan du hjälpa en person med diabetes som har insulinkänning.

    Är du anhörig, kollega eller vän till någon som har diabetes? Då är det bra att veta hur man kan hjälpa till om hen har insulinkänning (för låga blodsockervärden) och själv inte märker av det. Känner inte personen tecknen själv kan känningen gå över till insulinkoma. 


    De flesta som lever med diabetes känner igen tecknen på när blodsockret är på väg att sjunka för lågt och hinner därför själva äta något som får blodsockret att stiga. Men vissa personer saknar varningssignalerna och insulinkänningen kan då snart gå över till ren livsfara.  Därför är det viktigt att familjen, vännerna och arbetskamraterna lär känna symtomen och vet vad de ska göra om man märker att allt inte står rätt till.  

    Hypoglykemi, lågt blodsocker, är ett akut tillstånd och kan i värsta fall leda till döden.

    Symtom på lågt blodsocker:

    Skakningar

    Blekhet

    Svettningar

    Oro

    Aggressivitet

    Nedsatt syn

    Trötthet

    Hunger

    Kramper

    Svaghetskänsla

    Hjärtklappning

    Medvetandesänkning

    Koma

    Druvsocker med lite vatten är den snabbaste och bästa behandlingen när en diabetiker har lågt blodsocker. Druvsocker är hjärnans vanliga bränsle. Tänk på att alltid ha med druvsocker, eller något annat sött. Som diabetiker är det mycket att tänka på, och om då en anhörig har ett paket druvsocker i fickan eller väskan, så hjälper det oss något oerhört. Trygghet!

    Vanlig mat tas upp för långsamt:

    Smörgås och mjölk, choklad och annat som innehåller fett tas upp långsamt och är ingen bra behandling vid lågt blodsocker. Lågt blodsocker stiger inte snabbare om man äter mat. Vanlig mat tas upp långsamt och bromsar upptaget av socker.

    P.S En kraftigt omtöcknad eller medvetslös person med diabetes ska snabbt föras till sjukhus. Man ska aldrig försöka tvinga ned något i munnen på en medvetslös person.

    Köp din diabeteströja eller t-shirt – för en mer #öppendiabetes

    Klicka här!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • God morgon!

    Tea is always a good idea. Så är det. Jag har bytt ut kaffet mot tea och det verkar ha gjort mig gott. Mitt blodtryck har åtminstone inte rusat i väg igen. Tyvärr kommer det ta väldigt lång tid innan jag vågar ta en kopp igen. Jag älskar kaffe. Doften!!!

    Vad dricker ni helst på morgonen: Kaffe eller tea?

    Tea med citron, inte äckligt.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • ‘Hittade min gravida sambo död i badkaret – drunknade på grund av insulinkoma’

    Det är tyvärr inte helt ovanligt att icke-diabetiker raljerar ( läs: kastar skit på oss diabetiker ), om att vi överdriver och gnäller över vår sjukdom. Typ som att vi vore en sinnessjuk och kränkt sekt. Och så är det ju så klart inte. Däremot jobbar jag ( och många andra diabetiker ) mot alla dessa fördomar kring typ 1 diabetes, som tyvärr fladdrar runt. T.ex. att vi har fått diabetes på grund av att vi ätit för mycket godis. Den typen av fördomar, ursäkta språket, är så jävla inkompetenta och förstör för oss diabetiker.

    Bara för att din gammelmormor eller dylikt hade typ 2 diabetes och var tvungen att skära ner lite på bakverken så innebär det INTE att du vet vad diabetes är, för det är så långt i från ett liv med typ 1 diabetes från ung ålder. Det är verkligen synd att diabetes typ 1- och 2 ofta blandas ihop. Det är detta som gör att en del inte tar oss diabetiker på allvar. Ja, att vi överdriver och är allmänt lättkränkta!

    Skulle du gå fram till en man eller kvinna med cancer och säga samma sak? Nej, tänkte väl det. Givetvis jämför jag inte cancer med diabetes, jag tycker bara att man inte bör raljera kring sjukdomar man inte har insikt i.

    Starkt inlägg, som förhoppningvis kanske täpper till käften på er.

    Det handlar inte om att jag ( eller någon annan ) tycker synd om sig själv – knappast. Jag vill bara leva ett så bra och välmående liv med diabetes som möjligt, utan några onödiga hinder.

    Köp din diabeteströja eller t-shirt – för en mer #öppendiabetes

    Klicka här!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • “Hej, kan ni ta hand om mig i en vecka? Jag orkar inte mer”.

    Kroniska sjukdomar är långvariga (mer än tre månader) eller livslånga hälsotillstånd som det vanligen inte finns något effektivt medicinskt botemedel till. Min sjukdom – typ 1 diabetes, är en livslång sjukdom som innebär dagliga tester, injektioner samt planering av mat, aktiviteter och annat som ingår i personens vardagsliv. 24/7! Livet ut!

    Så, ja, diabetes tär på en både fysisk och psykisk. Den 11 februari “firar” jag och min diabetes 16 år tillsammans, 16 jobbiga men också bra och utvecklande år. Men tro mig, i bland skulle jag bara vilja åka till sjukhuset och skriva in mig själv.: “- Hej, kan ni ta hand om mig i en vecka? Jag orkar inte mer”. Man är inte alltid stark och det behöver man inte skämmas eller känna skam för. Att jag har klarat mig så pass bra under alla mina år som diabetiker, är fan i mig helt otroligt, för det ska gudarna veta, att jag har levt rövare. Sena nätter, tomma glas och dålig kost – men vet ni vad? Jag ångrar inte en sekund, för jag har haft väldigt kul, skapat fina minnen och lärt känna så många fantastiska människor. Jag vill och tänker inte gå och vänta på ett botemedel ( som aldrig kommer ), jag lever här och nu och när dagen kommer då jag ( hoppas INTE ) drabbas av allvarliga komplikationer av min diabetes, då får jag ta itu med det då. Det kan tyckas vara naivt och helt idiotiskt att tänka så här, men det är mitt liv och det bestämmer jag över. Alla har sina egna vägar när det kommer till att försöka må så bra som möjligt. Och jag mår bäst av att leva HÄR och NU!

    Det är inte meningen att framstå som en alkoholist eller dylikt, för det är jag inte. Jag har aldrig ( ! ) alkohol hemma och dricker t.ex. aldrig öl eller vin till middagar, jag föredrar att släcka törsten med Pepsi max. Däremot tycker jag det är trevligt att ta mig några bira i gott sällskap och sedan stöka med stil, för jodå, visst går det att stöka med stil utan att vara märkbart berusad. Det är nästan lite sjukt att jag är tvungen att förklara mig, men kände att det var på sin plats då väldigt många verkar tro att jag super skallen av mig 6 gånger i veckan.

    Anledning: Jag syns mycket och driver en blogg i en stad ( Uppsala ) där folk vet mer om mig ,än jag själv.

    Jag har alltid varit aktiv inom nöjeslivet, både privat och i jobbet. Och det kommer jag fortsätta att vara till den dagen jag får barn, vilket ska ( haha ) inträffa inom två år. Min dröm har ju alltid varit att bli pappa innan jag fyller 30 och den 9 mars blir jag 29. Dra mig baklänges genom helvetes portar, haha.

    Köp din diabeteströja eller t-shirt – för en mer #öppendiabetes

    Klicka här!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Machokulturen – nej tack

    Visst är det fint när två män hittar varandra? När två människor som talar samma språk möts, när vänskap håller på att skapas och det känns som att man har känt varandra hela livet. Det var precis vad som hände för några år sedan, mellan mig och Daniel. Jag såg honom på tv när han tävlade i Sveriges mästerkock, och tänkte direkt: Han vill jag bli kompis med. Det började med att jag sökte upp honom på Facebook och frågade om han ville komma och dricka något starkt i Uppsala? Och det gjorde han. Sedan dess har vi varit, ja, vad ska vi säga, bästa vänner? Bästa vänner trots att vi enbart hängt ett tiotal gånger? Ja, det känns faktiskt så. Jag uppskattar Daniel och han uppskattar mig, och därför känns vår vänskap väldigt genuin. Och fin. Och bra. Och äkta.

    Man behöver inte alltid vara så hård och “cool”, grabbar. För tyvärr är det ju så att män, överlag, har en medvetet tuff attityd mot varandra. Så har det varit enda sedan högstadiet och kanske framförallt i omklädningsrummet på gymnastiken eller hockeyträningen. Vi borde vara lite mer som tjejer när det kommer till detta. Och ja, nu tänker säkert någon: Tjejer kan också vara väldigt taskiga mot varandra och bla bla bla. Men det tycker jag inte stämmer. Eller ja, så har i alla fall inte jag upplevt det under mina 28 år.

    Nu skippar vi macho-grejen!

    Stort grattis på födelsedagen, Daniel!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • “Kor som gapar och mygbett som kliar satan”

    Doften av nyklippt gräs, kor som gapar, myggbett som kliar satan och långburken som släcker törsten. Jodå, även en gammal, sliten diabetiker längtar efter sommaren en dag som denna.

    Öregrund, juli – 18, som nog var den bästa månaden på, vad ska vi säga, 10-15 år? Något i den stilen. Helt fantastiskt, jag ryser.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Mystery box

    Äntligen har Sveriges mästerkock dragit i gång på riktigt, ett program som jag alltid har följt slaviskt i många år. Jag älskar mat och står mer än gärna i köket.

    Även i år är Lidl huvudsponsor och bidrar bland annat med svenska råvaror. Sveriges mästerkock delar passionen för god mat och vill lyfta att hög kvalité inte behöver kosta skjortan.

    I samband med programmet arrangerar Lidl för andra året i rad Lidls Mästare – en tävling som går ut på att utifrån veckans tävlingsvara ta fram och laga ett recept som postas på Instagram. Priset? En resa till en hemlig destination i Sydeuropa.

    Den här lådan stod utanför dörren i onsdags.
    Veckans tävlingsvara: Rimmat stekfläsk.

    Nu ökar vi och lagar någonting gott av detta!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Mår hellre lite dåligt än att känna press

    God morgon, vänner!

    Jag följer och är med i ett flertal diabetesgrupper på Facebook, och ser dagligen diabetiker som postar inlägg som kretsar kring deras HBA1c. Provet kallas ibland för långtidssocker och ger en bild av hur blodsockerhalten har varit under de senaste två till tre månaderna.

    Mycket kretsar just kring vad ens Hba1c-värde visar vilket jag inte alltid tycker är rättvist över hur man mår. Jag tycker i klarspråk att man stirrar sig blind och inte tänker på helheten. Personligen har jag inte haft ett “godkänt” Hb1ac-värde på säkert fem, sex år vilket jag så klart inte är nöjd med. Men ångest? Nej, det får jag faktiskt inte. Skulle jag få ångest varje gång mätaren visar ett högt värde, då hade jag legat inne på psyket för länge, längesen.

    Jag vet att många har en extremt stor ångest över vad hen:s Hba1c-värde ska visa. Men samtidigt måste vi acceptera att vi är sjuka, har diabetes – och då vore det ju konstigt om vi alltid hade jättebra värden, inte sant? All cred till er som alltid har haft ett bra hb1ac-värde, verkligen. Det är en stor bedrift att leva med diabetes och samtidigt ta sig an livet. Men vi får inte klandra diabetiker som inte har lyckats lika bra, för det är ju verkligen en fasansfull sjukdom att leva med i bland. Främst när man följer allt man ska och försöker sköta sin sjukdom till 110% men ändå misslyckas. Det är förkrossande!

    Vi lever olika och är väldigt individuella i vår sjukdom, och det måste ta hänsyn till.

    Ett dåligt ( högt hba1c-värde ) tar tid att få ner och det gäller att göra det i sin egna takt. Steg för steg, och inte ha bråttom. Alla vill vi må bra!

    Det är lite tragiskt att säga det, men jag mår hellre lite dåligt än att känns press över att hela tiden ha perfekta värden.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.