• ‘Vi ses på Doggen’.

    Det finns många ställen jag gillar i Uppsala, men jag har mitt favoritställe och det är Dog Bar. Jag har varit med från början och sett hur stället har utvecklats dag efter dag, månad efter månad. Det är få ställen som har så mycket karaktär som Dog Bar och om det är något de har lyckats extra bra med så är det mixen av människor. Det är en otrolig blandning vilket bara innebär en sak: Att alla känner sig välkomna, på Dog Bar får och kan man vara sig själv, oavsett om du arbetar som mäklare eller städare. Här umgås man tillsammans och dålig stämning existerar inte. Har du ingen dryckeskamrat för dagen, då hittar du någon i baren.

    Jag hänger på Dog Bar fyra till fem gånger i veckan och har gjort det sedan? Jag vet inte hur länge, och jag har aldrig varit med om att någon har bråkat eller spridit dålig stämning. Fantastiskt, inte sant? Det tycker jag att vi firar med en HOF och Branca Menta! Vi ses på Doggen, skål!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • ‘Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först’.

    Alla har vi någon kompis som har försvunnit. Försvunnit in i en relation och fastnat där. Och det är ju tråkigt, eller är det så det ska vara i vuxen ålder? Ska man lägga det “andra” livet åt sidan helt? Tänker främst på kompisar, karriär och nöjesliv? Det tycker inte jag. Jag skulle aldrig kräva att min partner prioriterar mig först hela tiden för den viktigaste personen i ens liv är en själv. Så länge min partner visar mig kärlek, respekt och uppskattning så är jag helt okej med att hon har ett “eget”liv också, där hennes drömmar får uppfyllas.

    Att vara bästa kompis med sin partner tror jag är en stor fördel, och det har hänt mig en gång. Vi var bra tillsammans – ett team, som alltid samarbetade och stöttade samt kommunicerade med varandra som två bästa vänner och inte som ett trött gammalt par. Vi hade bra energi och hade alltid nära till skratt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde så länge vi var med varandra, det blev liksom aldrig tråkigt. Vi var lika men ändå så olika. Två personer med stor integritet men som respekterade och ville lära av varandra. Vi var väldigt intresserade och nyfikna av varandra och det slutade liksom aldrig att upphöra, för var och varannan dag fick jag se nya och spännande sidor hos henne. Det fanns en stor och ömsesidig respekt bakom allt vilket var nyckeln till allt. Jag skämdes aldrig över något, utan kunde vara mig själv – hela tiden.

    En relation betyder inte att två personer ska bli en. Att ha sina egna vänner, intressen och en egen identitet är en viktig del i ett förhållande. Om din partner kan definiera sig själv utanför förhållandet är det ett gott tecken – håll hårt i den personen! Att radera sin egen identitet till förmån för en partner är däremot en rejäl varningsklocka, om du frågar mig. Man får aldrig tappa sig själv.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Stolt och tacksam

    Det här värmer i hjärtat, på riktigt. Jag blir så glad, stolt och tacksam.

    Många gånger har jag funderat på att lägga ner bloggen och detta är den största anledningen till varför jag aldrig kommer att göra det. Jag mår så bra av att veta att mitt bloggande hjälper andra diabetiker, främst barn och ungdomar.

    Om jag blir blödig när jag får sånt här skickat till mig? Svar ja!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Döm inte boken efter omslaget

    Det är lätt att döma folk efter hur de ser ut. Alla gör det, medvetet eller omedvetet. Vi tittar på kläder, gångstil, utseende. Det är så lätt för vissa att tycka och tänka om andra människor, att döma utan att veta. Att bestämma sig för att den personen är si eller så, utan att ta reda på hur det verkligen är. Trångsynt och naivt? Japp, mycket!

    Ingen vet hur den andre har det, vad den går och bär på, vilka erfarenheter den gjort i livet. Som faktiskt gjort personen till att bli den, den är idag. Som gör att personen agerar eller säger som den gör.

    Detta kombinerat med skitsnack är nog det värsta jag vet. Osäkerhet och avundsjuka är oftast vad det handlar om, tyvärr. Jag har fått höra så ofantligt mycket skit om både mig själv och vänner, som tyvärr har drabbat mig hårt ibland. Vissa saker går liksom inte bara att skaka av sig. Får man skylla sig själv om man är en färgstark karaktär som syns och hörs mycket? Nej, det tycker jag inte. Alla gör vi fel någon gång i livet, and so what? Det gör dig inte till en dålig människa så länge du lär av dina misstag. Nej ni, det här är inget annat än fördomar och förutfattade meningar. Något som jag trodde stannade i högstadiet men som visat sig fortsätta upp i åldrarna. Många gånger är vuxna mycket värre än barn och ungdomar, och det skrämmer mig.

    Sprid kärlek!

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Topp 10 snyggaste killarna i Uppsala – Första plats

    Den här mannen ( lejonet!!! ) spelar i en helt egen liga, och det tror jag de flesta håller med om? Om du vill hitta något fel på honom, då får du nog leta ett tag. Han har skägget, håret, ögonen, blicken, attityden. Något som är lite extra anmärkningsbart är att han är ödmjuk också vilket inte alltid är så vanligt om man är lika snygg som Henke Lundqvist, främst inte om man är en nattklubbskille som får mycket uppmärksamhet av söta flickor. En annan hade ju gått runt på stan varje dag och visat upp sig, men det kanske bara är jag? Kanske, haha. Skämt å sido. Jag diggar den här mannen och har alltid gjort det. Han är en fin kille med glimten i ögat samt målmedveten och alltid hungrig på livet.

    Uppsalas snyggaste man – Matej Mrvelj

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • En 5-åring med en Ipad i handen – inte värdigt

    God lunch, eller något.

    I går somnade jag 22.45 med telefonen i handen och vaknade 07.30 med att den låg i ansiktet på mig. Jag måste verkligen bli bättre på att koppla bort sociala medier. På sistone har jag mer och mer velat börja umgås som när man var barn. Då ringde man varandra från hemtelefonen och bestämde träff, för att sedan umgås fysiskt med varandra och inte genom Snapchat. Det var fina tider och jag tycker det är sorgligt när jag ser en 5-åring med en Ipad i handen. Visst, tiderna förändras men det är inte värdigt att ge sitt barn en Ipad i så tidig ålder. Låt de springa runt och leka, bygga kojor i skogen, idrotta, fiska eller vad hen nu tycker om att göra.

    Gårdagen var väl inte direkt någon höjdare, på något vis. Jag hade inte ett värde under 19 trots höga doser av insulin och ett flertal promenader. Ingenting hjälpte och jag var nära att åka till sjukhuset. Man ska inte skämmas över att ta hjälp, det är mänskligt även om det tar emot en gnutta. Man vill liksom klara sig själv när man är 28 år gammal.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Kärlek

    God morgon, vänner! Eller ja, god förmiddag kanske jag ska säga. Jag har varit vaken sedan 06 vilket har blivit en fin rutin, för jag älskar verkligen tidiga morgnar! Underbart!

    Hade ni en bra alla hjärtans dag?

    I går hämtade jag ut den här buketten från Blomsterrummet. Så fin och vacker bukett – och vilken service jag fick. Jag älskar blommor men har knappast någon kunskap så jag vill därför ta tillfället i akt att tipsa om just Blomsterrummet som jag skrev om häromdagen. Dom är så värda det!.

    Vill även tillägga att detta INTE är ett betalt samarbete eller dylikt.

    Sprid kärlek och ha en fantastiskt helg nu. 

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • Maktlös och värdelös.

    Tidig morgon, som alltid när mitt blodsocker har legat högt och är på väg att sjunka. Kroppen känner det så väl vilket jag så klart är glad för. Utan varningsklockor vore vi diabetiker ganska så maktlösa. Däremot vore det skönt att få sova en hel natt ( 8 h någon gång ), nu snittar jag cirka 5-6 h per natt vilket märks på eftermiddagen/kvällen. Energin, orken och glädjen fallerar. Men det är väl så här det är att ha en kronisk sjukdom? Allt är inte alltid bra och det får jag helt enkelt acceptera, även om det tar emot. Hälsan är absolut det viktigaste man har och mår man inte bra är det omöjligt att njuta av livet till 110%. Men jag säger så här: Nu ökar vi – mot ett bättre välmående, jag är taggad!

    Ha en fantastiskt dag!

    Min gårdag var inte direkt någon succé… Förstår verkligen inte varför? Under hela dagen käkade jag otroligt kolhydratSNÅLT samt strosade runt i Sthlm hela dagen. Tror jag promenerade sex, sju km under loppet av två timmar vilket vanligtvis innebär att blodsockret samarbetar bra, men icke. I går fungerade ingenting. Jag injicerade, injicerade och injicerade men kroppen verkade inte vilja ha hjälp, ja, lite så kändes det. Man känner sig så maktlös och värdelös när man inte kan ta hand om sin hälsa trots att man inte gör något fel. Men som sagt, det är mänskligt för jag ska inte glömma att faktiskt har en sjukdom. Det vore bara konstigt om allt var guld och gröna skogar jämt, även om man så klart önskade att det var så.

    Bästa hälsningar, Diabetesmannen.