Han möter mig i ett leende när jag öppnar dörren till den nyöppnade portugisiska lilla vinbaren i Gamla Stan. Jag var på plats utanför redan 15.55 och de öppnade 16.00. Något jag direkt reflekterade över var att dörren måste ha öppnats tidigare än 15.55 vilket, enligt mig, är väldigt ovanligt i Sverige. Här skyndar sig många in i det sista och vi gäster som hänger på låset får vänta tills klockan är slagen eller ibland lite efter utsatt tid. Här har man chans att sticka ut på ett positivt sätt genom att öppna dörren liiite tidigare och ha ett lugn när en möter gästen! Energier smittar.

Väl inne i den än så länge folktomma lilla lokalen tar ägaren snabbt min jacka och hänger upp den, frågar om det får vara något att dricka medan jag väntar på mitt sällskap. Svaret kommer snabbt och självklart: Ja tack, ett glas bubbel!
Slår mig ner vid ett bord längst inne vid fönstret. Drömmer mig bort till en annan tid och plats tills han kommer med mitt bubbel och jag rycks tillbaka till ett grått mars i Stockholm. Ett rosa bubbel från norra Portugal hälls upp och det är nu jag ska bli rejält wowad för första gången. För när jag ska smaka på bubblet så ska jag försiktigt smyga ut mitt tuggummi för att inte skylta med det, det kan ju förstöra smaken på vinet liksom, men går det att smyga ut ett tuggummi och gömma det för denna man? Nope, han är så otroligt uppmärksam så han ser det, backar några steg för att ta lite papper, går framåt mot mig igen och håller fram pappret. Jag kletar in tuggummit i det och han knölar ihop det och slänger det. Wow?
Ett par minuter senare kikar Daphne in genom dörren. Han tar snabbt hennes jacka och frågar om hon vill ha ett glas bubbel, självklart vill hon det. Han kommer till oss med flaskan, Daphne får smaka och hon gillar det. När han häller upp hennes glas så toppar han upp mitt glas också så jag har lika mycket som henne, wow?! Och wowandet är inte slut där utan det fortsätter överraska oss.
Vi bestämmer oss för att dela på en förrätt och ta in två olika sorters risotto för att dela. När vi får in den första rätten, som smakar gudomligt, så spiller jag lite rödbrun sås på det bruna bordet gjort av kork. Det tar bara ett par sekunder så är han där med sin trasa, hur kan han ens se att jag spillt något som är i samma färg som bordet?! Vana eller tillfällighet? Jag tror på det första. Att träna sig till att vara uppmärksam på detaljer är en framgångsfaktor för att kunna ge wowservice. Everything speaks som Disney säger.
Lokalen fylls av somriga svenska låtar och plötsligt spelas ”Sakta vi går genom stan”, Daphne och jag slängs rakt in i en svensk sommarnatt. Den första risotton anländer och vi beställer in ett glas rött. Jösses så god den var, lagom med tryffel och superkrämig. Osten som låg crunchig och seg på toppen var himmelskt god. Efter en stund så kommer ägaren igen och spiller på det sista i rödvinsflaskan i våra glas, det hade ändå inte räckt till ett helt glas till så han passar på att wow:a oss lite till. Smart.

Risotto nummer två kommer in men på toppen ligger något vi inte känner igen att vi beställt och påpekar detta till honom. Han ber om ursäkt och tar ut rätten igen, det hade blivit någon miss i beställningen. Hur de hanterar detta kommer avgöra om vi blir ambassadörer eller bara nöjda kunder. Det går kanske 10 minuter och in kommer han igen, med två (?!) tallrikar av den risotton vi hade beställt, tätt följt av kocken som på engelska rekommenderar att vi ska röra om risotton för att sedan avnjuta den. Som ni ser på bilden så var det som swirls i. Innan han försvann ut i köket igen önskade hans oss smaklig måltid.

Mätta som tusan satt vi kvar en stund och lokalen fylldes med människor framåt 18.30. Någon timme senare bestämde vi oss för att avsluta kvällen.

Bra service, wowservice,, som jag och Joakim utbildar i och föreläser om kan verkligen förgylla en hel kväll och skapa lojala kunder som blir marknadsförare och ambassadörer. Wowservice behöver inte vara något stort utan ligger oftast i de små detaljerna och det har Cork verkligen förstått. Till Cork kommer jag absolut tillbaka mer än en gång.