När jag flög hem från Australien (Sydney-Bejing-Stockholm)

kina kina2 kina3 kina5 kina6 Jag tänkte ta historien om när jag flög hem från Australien, känner på mig att den kommer bli ganska lång så ni som inte är intresserade av att höra den kan sluta läsa nu 😉

Kommer till flygplatsen i Sydney för att checka in mitt bagage. Jag har bokat flyg med Air China som jag har hört ska vara ett billigt men inte så bra alternativ, dock hade jag inget val då allt annat var mycket dyrare. Ställer mig i kön, mitt långa blonda hår är utsläppt och jag står där med enbart kineser så långt ögat kan nå. De knuffas och trängs, ignorerar mig totalt. När jag kommer fram får jag höra att jag totalt kan checka in 46 kilo, vilket jag inte hade någon aning om. Med mina 22 kilo incheckade går jag mot gaten. Visar boardingpasset och går ombord. Somnar på en gång. Vaknar upp och tittar på kartan. Kartan säger att slutmålet är Shanghai !? “Say whaaaaaat” tänker jag, jag skall inte till Shanghai utan till Bejing? Hjärtat dunkar tio gånger snabbare än vanligt och jag kollar mig runt. Börjar tänka. Inte kan jag väl ha gått på fel plan, då borde de ju ha sagt någonting? Kan inte koncentrera mig och reser mig upp, går fram till flygvärdinnan och frågar varför det står att vi ska till Shanghai? Flygvärdinnan säger vänligt att vi skall först mellanlanda i Shanghai och sedan flyga vidare till Bejing. På min flygbiljett står inte detta någonstans men det var en lättnad att veta att jag var på rätt plan.

Vi landar. Får en papperslapp som är en provisorisk biljett till nästa flyg. Hör en kille fråga på engelska med svensk dialekt vart vi ska ta vägen nu och killen pekar åt höger. Jag skyndar efter och frågar om han är svensk. Han svarar ja och vilken lättnad. Skönt att ha en reskamrat! Vi tar sällskap med ett par andra svenskar som är lika förvirrade som oss. På biljetten står det att planet ska gå om 1 minut och vi kommer fram till en lång kö där vi ska fylla i kontaktuppgifter o.s.v. Vi blir stressade men tycker hela situationen är lustig, ingen har fått veta att vi skulle mellanlanda här. Nästa plan lyfter och sedan är vi framme i Bejing.

Jag och min nyfunna svenska vän August tar sällskap men tappar bort de andra svenskarna. 14 timmar har vi framför oss på en av de största flygplatserna i världen och klockan är mitt i natten. Överallt springer det kineser som vill checka in oss på hotell i närheten, inom loppet av några minuter har kanske åtta personer frågat oss samma sak och jag är glad över att inte behöva vara här ensam. Vi går en promenad ut för att ta lite luft (där bilderna ovan är tagna). Luften är kall och förorenad. En dimma ligger över hela platsen och det går inte att se solen. Tiden går sakta. Berättar historier för att tiden ska gå snabbare och det gör den. Äter på Mcdonalds och pratar om allt mellan himmel och jord. Sover lite till. Äter kinesisk provsmak och träffar en kille från Egypten. Efter väääldigt lång väntan går tillslut nästa plan mot kära Sverige, Stockholm Arlanda. Jag slår mig ner och de tre sätena runt mig är fria. Ligger ner och sover nästan hela resan. Tänker att snart är jag hemma efter sju månader down under. Det slår mig att jag är på väg hem igen, att där tar äventyret slut.

Planet landar. Väskan kommer snabbt sedan går jag längs med korridoren där jag gått så många gånger förut och väl framme står min syster och Mamma och väntar på mig med ett leende på läpparna. Jag spricker upp i ett leende och det känns så skönt att krama om mamma igen. Säger hejdå till August. Går ut till bilen och där står pappa och väntar. Kramar om honom och känner mig lycklig. Kära familj. Tänker att alla minnen jag fått på den här resan ska jag bära med mig, alla äventyr, vänner och kunskaper. All kärlek och vänskap jag fått av människor jag träffat. Tänker att det känns inte alls så jobbigt att vara hemma trots allt. För jag har fått ett helt år i en annan kultur, i en värld där allting är så annorlunda mot hemma. Jag kommer hem till en annan kärlek och vänskap som jag samlat på mig under en mycket längre tid. En kärlek till staden där jag växt upp, till vänner jag känt mer än halva livet och till familjen. Det är aldrig lätt att lämna en plats men jag kommer alltid kunna åka tillbaka och hälsa på. Jag har bott på en annan plats i ett år men hemma är alltid hemma och borta är bra men hemma är bäst!

Lämna ett svar