The Batman | Spoilerfri recension 

Nu har det blivit dags för regissören Matt Reeves (apornas planet mfl) att sätta fladdermuständerna i allas vår egen läderlapp. Denna gång ser vi Robert Pattinson axla manteln som mörkrets riddare och Zoe Kravitz som kvinnan med 9 liv, Catwoman. Vi får även möta en näst intill oigenkännlig Collin Ferrel i fatsuit som pingvinen. 

Pattinson är kanske mest känd som den till uppsynen kåte och ledsna vampyren från Twilight-filmerna som på senare tid dock övergett tonårsromantiken och setts mer i kreddiga indie-doftande filmer. Det var en utav anledningarna till att kanske inte bara jag höjde på ögonbrynet över valet av vår nye playboymiljardär Bruce Wayne i The Batman. 

The Batman med sina 3 timmar speltid imponerar

Vi möter ett skitigt Gotham city precis så som man känner igen det från serietidningarna från 80-talet och framåt. Det som slår mig är just det visuella i denna film. Men glöm Christofer Nolans (the dark knight mfl) storslagna Imax panorama-vyer i dagsljus. Istället är det skitigt, klaustrofobiskt, mörkt och regnigt med kameran uppe i ansiktet så tight att man nästan kan känna doften utav hur Pattinson måste lukta i sin tighta läderskrud efter en natts brottsbekämpning. 


Men det är inte bara det visuella jag stormtrivs med. Denna film har helt klart försökt att förvalta mer utav karaktärens kanske största egenskaper, nämligen detektiven i honom. Det är ju inte för inte han kallas för the words greatest detective. Den stora kontrasten mot tidigare Batman-filmer är just storyn som snarare är en seriemördargåta än en spränga skyskrapor-kavalkad vi sett i dom flesta superhjältefilmer senaste åren.

Jag gillar att Matt Reeves vågar dra ut på scener och därför upplevs den inte som sönderklippt. Kanske funkar detta då filmen känns som att den börjar i akt 2. Vi kastas in direkt utan en massa origin-storys och ytterligare ett bakgrundsmontage vi sett förut. Stort plus på det! 

Möjligen så har filmen lite svårt att andas från just Batman och att ge plats för andra. Jag tror banne mig att Pattinson är med i 99% utav alla scener. Men väljer man att sätta på en läderlappsfilm känns det dumt att klaga på att man får för mycket Batman. 

Guldgruva för nörden

När Christian Bale gjorde sina batman filmer skedde ett generationsskifte. Man gick åt ett mer verklighetstroget håll, hur nu en man utklädd som en fladdermus någonsin kan bli verklighetstroget? Men något skavde i dom hyllade the dark knight- filmerna. Det var som att man skämdes över att visa upp hjälten. Kanske pga den tidigare nämnda paradoxen om verklighetstrogenhet. I The Batman skäms man inte för sin hjälte. Man visar fel och brister som snarare blir ett färggrannare porträtt både visuellt och hos våra karaktärer. Mycket påminner och refererar till serietidningarna, så för nörden är det en guldgruva av easter-eggs. 

Betyg: 4/5

Biopremiär 2 Mars

Skriven av: Nicklas Eklund

Du kanske också gillar: