Vad är egentligen inspiration för något?

Ofta när vi talar om inspiration så är det i form av diffusa termer som näst intill gränsar till det spirituella. Vi pratar om transliknande tillstånd som att “vara i zonen” och om musor som någon form av kreativ tändvätska. Det sistnämnda är en idé direkt hämtad från den grekiska mytologin – och visst, när vi upplever eller försöker beskriva känslan av inspiration så kan det kännas som något mytologiskt.

Precis som med allt annat i våra liv så finns det dock en vetenskaplig förklaring till det som vi upplever, och inspirationen vi känner är inget undantag.

Ett tillstånd av välmående

En av de främsta utmaningarna med att fastslå exakt vad som händer i vår kropp och hjärna när vi känner oss inspirerade är att det är ett sådan svårdefinierat tillstånd. Varje enskild individ skulle sannolikt ha en unik beskrivning av känslan, men vad de flesta ändå skulle vara överens om är att det är ett positivt laddat tillstånd som är förknippat med välmående.

Hos personer som ofta upplever en känsla av inspiration tenderar man att kunna uppmäta höga nivåer av signalsubstanser som serotonin och dopamin – två substanser som ligger bakom flertalet kemiska reaktioner som bidrar till positiva känslor.

Dopamin triggar exempelvis hjärnans belöningssystem, och därför kan den upplyftande känslan som vi får i samband med inspiration jämföras med kicken som en spelare kan få när hen får ännu en vinst eller en bonus på ett casino utan svensk licens, eller som man kan få när man ska öppna en julklapp eller skrapa en lott.

En känsla i tre steg

Inspirationen må vara svårdefinierad, men trots det kan vi bryta ned dess karaktär till tre komponenter som kan hjälpa oss att förklara vad som händer i hjärnan när vi känner oss inspirerade. De tre komponenterna sker efter varandra i en följetong som gemensamt kan beskrivas som inspirationen.

Först och främst behövs det någon form av trigger. Det är upplevelsen som öppnar dörren till känslan av inspiration och den kan komma i form av en idé, ett minne, en fantasi eller dylikt, men också i form av yttre faktorer som objekt eller kontakt med människor (kort och gott det som vi brukar identifiera som inspirerande).

Därefter sker det som vi upplever som själva kärnan i vår inspiration – tillståndet då lösningarna och möjligheterna vi inte tidigare såg uppenbarar sig som ur tomma intet. Slutligen kommer vi till punkten som gör känslan så värdefull – motivationen som får oss att förverkliga de nya möjligheterna som uppenbarat sig för oss.  

Neuroplasticitet och vad det innebär

Vad som sker i hjärnan under den inledande fasen av vår trestegsinspiration kan variera beroende vad det är som triggar oss, men skulle det exempelvis vara någonting vi observerar som inspirerar oss så påbörjas processen i hjärnans syncentrum. Där hanteras informationen av det vi observerat för att sedan skickas vidare till temporalloben som spelar en roll i nästa steg.

Under det tredje steget gör signalsubstanser som de tidigare nämnda serotoninet och dopaminet sitt jobb, men det är främst under det andra steget som den verkliga magin sker i form av något som kallas för neuroplasticitet.

Neuroplasticiteten är ett begrepp som beskriver hjärnans förmåga att omstrukturera sig själv genom att skapa nya kopplingar utifrån information som har hanterats. I mer konkreta termer så är det den funktionen som möjliggör att vår hjärna kan fortsätta att utvecklas med åldern tack vare att den kombinerar idéer med varandra för att skapa helt nya idéer.

Det är när detta sker som vi kommer till en insikt och vår känsla av inspiration börjar bära frukt. Med andra ord så utvecklas och förändras vår hjärna bokstavligt talat när vi känner inspiration.

Inspiration är bevisligen en mycket komplex känsla som kan sammanfattas med hjälp av allt från kemiska reaktioner till hjärnvågor i diverse frekvenser. Hjärnans osannolika förmåga att hantera information och omvandla den till någonting användbart gör att det i slutändan inte känns så ologiskt att inspiration brukar beskrivas med så svävande termer – känslan har onekligen ett magiskt skimmer över sig.